Henkes Helvete

Följ med till min nya blogg!

2010-04-19T09:15:00.000+02:00

Vänner!

Nej, jag är inte död. Jag har visserligen varit rejält sjuk i fyra veckor men jag går omkring som en vanlig man och gör vanliga saker.

Men visst har jag varit slarvig men den senaste tiden har det berott på att jag har arbetat med en ny blogg. Jag hoppas och önskar att ni alla vill titta in och ansluta er till den.

Den finns på http://www.olars.se och bloggen heter Olars orerar.

Jag är långt ifrån klar med den. Bland annat ska jag uppdatera länklistan med era bloggar och lite annat.

Vi ses på andra sidan webben!

Kramar!

Glad påsk!

2010-04-01T19:53:00.003+02:00

Påsk. Enligt världens samlade kunskapsbank, det vill säga Wikipedia, firas påsken eller pesach som det heter på hebreiska, till åminnelse av uttåget ur Egypten.

Så därför äter vi en massa smågodis, klär ut barnen i konstiga kläder och är lediga ett par extra dagar. Nja, dagens påskfirande har ju inte så mycket med uttåget ur Egypten att göra. Det har blandats ihop med någon snubbe som hängdes på ett kors, hedniska fruktbarhetsriter, medeltida tyska traditioner och moderna påhitt.

Det var knappast smågodis Moses tänkte på när han ledde sina kompisar på en rejäl långpromenad. Däremot var det exakt det som de här påskkärringarna tänkte på när de gav sig ut på en något kortare promenad bland grannhusen tidigare idag.

Korgen var inte full med godis men tillräckligt för att hålla de sockerstinna i månader framåt.

Glad påsk önskar jag er!

Bebådelse och korsfästelse på en vecka

2010-03-26T17:29:00.004+01:00

Det är fredag och jag gör våfflor till fredagsmyset. Kommer att tänka på att våffeldagen som var igår även är Marie bebådelse dag. Det betyder att det är den dagen som ärkeängeln Gabriel steg ner på jorden och talade om för Maria att hon skulle föda Guds son och att han skulle heta Jesus.

Okej, låt oss försöka hålla tanken där lite. Gabriel stiger ner och uppenbarar sig för den unga kvinnan Maria som är trolovad med Josef. Gabriel säger att Maria ska få en son som är Guds och att han ska heta Jesus.

Blev hon glad för det, tror ni? Kan jag inte tänka mig. Hon tänkte snarare:
"Vad ska Josef säga? Han kommer inte att köpa det alls! Guds son? Ängel? Shit, han kommer att tro att jag varit med någon annan och dumpa mig!"

Nu blev det inte så. Vet inte vilken planet Josef kom ifrån men han köpte liksom hela grejen.

"Ja ja, det blev inget habbelibabbeli med Maria men hennes son som hon avlat tillsammans med den "den helige ande" ska jag uppfostra och ta hand om. Okej då..."

Som om inte det vore nog otroligt med Gud och änglar så reagerar Josef på det viset istället för att reagera på det mest naturliga sättet:

"Helig ande, my ass! Det var den sämsta ursäkt jag har hört! Vem är han?"

Ja ja, förlåtelse är ju en dygd...

En annan sak som slår mig är knäppt det blir med tideräkningen när det gäller Jesus.

Häng med här:

Jesus föds på julafton.
Den 25 mars kommer ärkeängeln Gabriel och säger att Maria ska föda en son. Men hallå! Han föddes ju på julafton! Vakna, Gabriel!
Jesus korsfästs på långfredagen. Okej, hur korsfäster man ett tre-fyra månaders bebis?Jesus återuppstår på påskdagen. Ehh, okej, "The Baby is back!"
På Kristi Himmelfärd flyger han upp till himlen...
...men kommer tillbaka till pingsten och chillar med sina bebiskompisar på öppna förskolan i Jerusalem.

Mysfredag på er!

Gabriel, ärkeängel med dålig tidsuppfattning.

Öppet brev till herr Vinter

2010-03-24T17:27:00.001+01:00

Käre herr Vinter!

Ja, jag antar att du är en herre, herr Vinter. En sur gammal grinig gubbe som inte tänker på någon annan än dig själv och som helst vill förstöra för andra genom att vara just sur och envis.

Jag skulle vilja ta upp en sak med dig, herr Vinter. Nu har du ju varit på besök hos oss ganska länge. I december dök du upp med rejäla snömängder och det har stundtals varit under 25 minusgrader. Du snöade på oss i Dalarna senaste häromdagen. I slutet av mars.

Jo, jag vet att du kan vara en lynnig buffel som snöar även i april men börjar du inte känna av ett visst tryck från oss människor, herr Vinter? En aning om att du kanske inte är så välkommen längre?

Särskilt i Dalarna verkar du vara en riktigt envis gubbe. Jag var i Stockholmm idag och slogs av att du checkat ut och stod med väskorna i lobbyn, väntandes på taxi. Så att säga. Det var väldigt lite snö och det var varmt och soligt. Jag behövde inte ens handskar!

Så varför gör du inte samma sak hemma hos oss? Vi har fortfarande ett par decimeter snö på taken och under tio minusgrader på morgnarna. Det är halt och snöhögarna är enorma.

Du kanske tror att barnen är glada för att du är kvar? Jag är ledsen att göra dig besviken, herr Vinter, men båda mina barn längtar efter våren och är trötta på täckbyxor, mössor och vantar. Häromdagen när det var flera grader varmt och sol blev de tokiga och sprang ut i shorts. Bara en sån sak.

Jag vill inte verka otacksam för att du förärat oss med ditt besök. Det har varit väldigt vackert med all snö och julen blev ju riktigt julig. Men kan du inte vara lite schysst nu och försöka tolka våra signaler om att det kanske är nog nu? Att du kanske skulle ta och... ja...

Alltså. Eftersom du antagligen är en gubbe så är det lika bra att tala klarspråk. Jag vet ju hur trög jag själv kan vara. Så därför:

Dra åt helvete nu! Vi vill ha vår nu! Vi vill se gräset under snön! Jag vill slippa ha så mycket kläder på mig! Jag vill se knopparna och vårblommorna! Jag tar gärna lite kli i ögonen och hals, bara du drar! Se så! S-T-I-C-K!

OK? Capisci? Comprende vous? Comprende? Verstehen Sie? Do you f**king understand?

(Tror ni han fattade? Jag hoppas det...)

Herr Vinter. En man som inte är så bra på att förstå när han inte är välkommen längre.

Män som hatar flickan som lekte med luftslottet som sprängdes

2010-03-21T16:09:00.003+01:00

Jag älskar att läsa. Böcker och tidningar slukar jag dagligdags. Något jag inte läser är kriminalromaner. Anledningen till det är inte att jag är mörkrädd, trög eller snobbig. Nej, den största anledningen är att:

De är oftast grymt förutsägbara
De innehåller så mycket detaljer att man tröttnar på sidan 34. Typ: "Sedan åt han en smörgås med västgöta kloster, färsk gurka och isbergssallad." Varför måste allt detta nämnas?Om inte den där jämrans mackan tillför handlingen någonting, varför är den ens med? 9 av 10 deckare frossar i värdelösa detaljer vilket förklarar att de ofta är 500 sidor eller längre.

Det är anledningen till att jag snabbt lade ifrån mig Stieg Larssons böcker. Alla har läst dem, utom jag. Alla har dessutom sett filmerna. Alla utom jag. När Sveriges Television nu har börjat sända alla filmerna plus extra scener, tänkte jag ge Millenium-trilogin en chans.
Och visst var det första avsnittet bra. Det sändes igår. Bra story och förvånasvärt bra skådespelarinsatser. Sven-Bertil Taube kändes dock rejält träaktig men resten var riktigt bra. Sedan kan man ju alltid sucka över att Lena Endre gör ännu en försmådd kvinna med stirrblick. Men på det hela taget är jag imponerad och tänker se alla avsnitt.

Men läsa böckerna? Nej, jag ägnar hellre tid åt annan sorts litteratur. På nattygsbordet ligger Graveyard Book av Neil Gaiman. Den längtar jag efter att få läsa.

Ska bara försöka hålla mig vaken på kvällarna... Man är rejält trött nu efter den långa och kalla vintern. Idag snöar det dessutom här. Hur kul som helst...

Skulle du vilja bli tatuerad på bröstet av den här kvinnan?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Att flyga med vätskor

2010-03-17T17:30:00.002+01:00

Det är inte så lätt att flyga numera. Sedan några fick för sig att använda två jumbojetplan som flugsmällor mot tvillingtornen i New York den 11 september 2001 har det blivit allt mer komplicerat.

Det senaste är att man inte får ha med sig behållare med vätskor när man ska flyga, inte ens på inrikesresor. Detta gäller för handbagage, inte för incheckat bagage. Men när man ska vara borta en natt och inte har så mycket med sig, känns det onödigt att ha med en stor väska som ska checkas in. Därför reser man med enbart handbagage.

Så när jag flyger från terrorns näste Borlänge till det livsfarliga Göteborg får jag inte ha med mig behållare som innehåller över 100 milliliter vätska. Så det blir till att lämna hemma schampo, balsam och hårgelé hemma. Mitt långa ostyriga hår kräver att jag tvättar håret ofta och att jag dessutom håller det i schack med hårgelé. Annars ser jag ut som ett penntroll och det är inte något jag eftersträvar.

Visserligen var syftet med min resa att jobba på vårt kontor i Majorna som ligger strax under Älvsborgsbron. Men jag kände inte riktigt för att vara troll under bron och äta upp de som passerar på bron. Tror inte det går några bockar där heller, mest bilar och lastbilar. Och de är så svårsmälta...

Nå!
I höstas gjorde jag samma resa mellan ovannämnda gangsterhålor och fick då veta detta den hårda vägen. På Landvetter blev jag tvungen att checka in min väska eftersom jag hade med mig en flaska Head & Shoulders mjällschampo.

- Tyvärr, du måste checka in bagaget. Du har mjällschampo med dig, sa den allvarlige säkerhetskontrollanten. Mjällen som finns i håret på passagerarna i kabinen kan dö av ditt schampo. Är du terrorist, eller?

Riktigt så sa han inte men det var ungefär så jag kände. Så Jihad Henke fick avstyra sin plan att mörda alla mjäll på flygplanen (och följdaktligen heller inte komma till himlen där 75 mjällfria oskulder väntar på honom).

Nå!
Denna gång tänkte jag försöka vara en god och terrorfri medborgare och har därför lämnat alla vätskor hemma. Schampo och balsam finns på hotellet. Check. Hårgelén fick jag försöka ordna i Göteborg. Eftersom Göteborg är en stor stad borde det finnas en tub med hårgelé vars innehåll understiger 100 millimeter.

Detta visade sig vara svårt. Varken Apoteket eller Åhléns på Nordstan hade något sådant. Och så mycket mer tid att leta hade jag inte. Men då uppenbarade sig en fantastisk möjlighet. Vax! Hur man än vänder och vrider på det så är hårvax ingen vätska. Så fick det bli.

Så nu får vi se om jag kommer igenom säkerhetskontrollen. I skrivande stund befinner jag mig fortfarande i Göteborg. Kanske kommer mitt nästa blogginlägg från Guantanamo-basen där jag får sitta med mitt trollhår i evig tid...

Vem är det som klampar på min bro?!

Känner ingen sorg i Göteborg

2010-03-16T08:20:00.000+01:00

Jag är på resa i jobbet och har flugit till Göteborg. Bor man i Dalarna tar en tågresa hit en hel dag så det får bli flyget helt enkelt. Dessutom verkar ju inte SJ så pigga på att åka tåg längre.

Jag är inte flygrädd. Jag vet att det är mångdubbelt mer farligt att åka bil jämfört med att flyga. Men även jag drabbas av en viss tvekan när jag ser det flygplan jag ska åka med...

Nej, det är inte ett modellplan. Det har hela 21 sittplatser men inte så mycket mer. Servicen ombord består av att man får ett par öronproppar i handen när man går ombord. Och de behövs. Det dundrar som bara den när motorerna drar igång.

Men självklart gick resan bra. Sverige bjöd på en vacker och klar vårvintergryning när jag flög över Dalarna, Värmland, Vänern och Västergötland.

Dessutom bjuder Göteborg på en klar dag utan blåst. Känns priviligerat, eftersom det brukar blåsa eller regna (eller både och) när jag är här.

Nu ska jag snart åka spårvagn till Majorna. Livet kan inte bli så mycket mer Guttebörg än så.

Knö er, här kommer en go göbbe te!

Och nej, jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte har bloggat på ett tag. Jag har haft annat för mig, helt enkelt.

Location:Kruthusgatan,,Sverige

Lika många FarmVille-bönder som tyskar

2010-02-25T19:35:00.002+01:00

Tyskland har drygt 80 miljoner invånare.

Tyskar är för det mesta trevliga och flitiga människor som tycker om att arbeta, spela fotboll och läsa svenska deckare. I alla fall nu förtiden när de inte får invadera sina grannländer eller sätta folk i dödsläger. Nu kanske jag var lite generaliserande men ungefär så.

Antalet människor i världen som spelar FarmVille på Facebook, är precis detsamma. 80 miljoner människor i världen spelar FarmVille. 30 miljoner av dem spelar FarmVille varje dag .

Jag spelar inte FarmVille själv, inte MafiaWars eller något annat spel på Facebook. Men jag kan inte sluta fascineras över siffran. 80 miljoner...

Tänk om alla tyskar skulle börja spela FarmVille istället för att arbeta, spela fotboll och läsa svenska deckare? Produktiviteten inom EU skulle drastiskt minska. Antalet bilar som tillverkas i Tyskland skulle sjunka till noll för att folk sitter framför datorn och bygger lador eller matar kor eller vad man nu gör i FarmVille. Inga bilar från Volkswagen, BMW, Mercedes-Benz eller Opel skulle rulla ut ur fabrikerna.

Och fotbollsspelarna skulle bli feta och lata av skördandet och sådden i FarmVille. Kvaliteten i europeisk fotboll skulle bli lidande. Kanske inte ett världsproblem för de som inte är så fotbollsintresserade, men ändå.

Men det värsta av allt, vem ska då läsa våra svenska deckare? Stackars Mari Ljungstedt, Henning Mankell och alla de andra dussinförfattarna som skriver om blodiga mord i folkhemmet, skulle behöva byta jobb. Turistströmmen till Ystad från Tyskland skulle sina för att de satans tyskarna sitter hemma och spelar FarmVille istället för att läsa svenska deckare.

Nej, det är fel tid för tyskarna att spela FarmVille. Däremot kunde de gärna ha gjort det på 30-talet istället för att rösta på nazistpartiet och föra fram Adolf Hitler till makten. Hellre en tysk framför datorn än tio i Polen!

Och nej, jag ska inte börja spela FarmVille. Jag lovar.

Vem är vem?

FarmVille-bonde?

Nazist, folkmördare och chef för SS?

Den ofrivillige snattaren

2010-02-24T10:33:00.001+01:00

Häromdagen var vi på stan och gjorde en hel del ärenden. Bland annat gick vi i affärer och i en av dem hittade frun en tröja som hon tyckte jag skulle pröva.

Sagt och gjort, jag hänger min duffel på en galge med ett rött damlinne på och prövar tröjan. Jo, den passar men jag känner inte riktigt för den. Jag tar av mig den och tar på duffeln.

Vi drar vidare på stan och jag tycker att det känns konstigt i höger ärm på duffeln, som om halsduken har krånglat in sig där. Jag drar lite i halsduken och tänker inte så mycket mer på det.

På Intersport ska jag prova en träningströja och går därför in i provhytten. När jag tar av mig duffeln ser jag att det röda damlinnet från den första affären sitter i min högerärm…

Turligt nog var linnet inte larmat men det kanske beror på att det var på rea. Det hade ju blivit rejält pinsamt om jag hade pipit när jag hade lämnat den första affären och stått där som ett fån.

Men nu står jag där i provhytten med ett snattat damlinne i handen. Vad gör man?

Oops! Älskling, jag snattade ett damlinne!

Självklart måste ju linnet lämnas tillbaka. Men vad ska man säga?

”Jo, det var så att jag hade duffeln på samma galge som linnet och det liksom följde med in i ärmen…”

Det var ju så det gick till men hur trovärdigt låter det egentligen?

Alternativ:

”Vet inte hur det gick till men helt plötsligt hade yngsta dottern linnet i handen…”

Nej, känns inte bra att skylla på barnen.

”Jo, jag är ju egentligen transvestit och tyckte linnet var snyggt. Men jag har ju inte kommit ut riktigt ur garderoben och rött är ju inte min färg. Har ni möjligtvis ett liknande linne i blått?”

Njae, känns som ett sista alternativ…

Dessa alternativ gick jag igenom i huvudet när jag moloken gick tillbaka till affären med det röda linnet i handen. När jag kom in i affären löste det sig ändå. All personal var upptagen med kunder så jag gick helt enkelt in och hängde tillbaka linnet där jag hade ”tagit” det.

Puh!

Stryktvätten anfaller

2010-02-21T19:32:00.003+01:00

Den börjar bli aggressiv. Under många dagar har den växt och växt och det var egentligen bara en tidsfråga innan det skulle hända. Vår hög med ostrukna kläder är så grymt stor att den inte bara fått ett medvetande, den har också blivit kaxig.

Den kräver att vi ska respektera dess mänskliga rättigheter. Den vill att vi ger den en egen bostad samt underhåll så att den kan klara sig på egen hand.

Problemet är att vi håller på att spara pengar till semestern så vi har inte råd att betala en hyra till.

Dessutom nöjer den sig inte med en etta i ett billigt område utan ska prompt ha en trerummare med stuckatur i taket invid Stora Torget i stan.

Suck... Tja, vad ska man göra?
Jag blir tvungen att skaffa ett extrajobb på kvällarna som väktare eller så. Och frun får väl göra likadant. Ett lönsamt extraknäck för henne borde vara att arbeta som pole dancer på en nattklubb. Problemet är bara att hon är så kvällstrött. Det skulle ju inte se så bra ut om hon gäspar när hon kråmar sig runt pålen i raffset.

Nej, vi får helt enkelt hitta på något annat.

Hmm... Vad skulle det kunna vara?

Nej, jag kommer inte på någonting vi kan göra, förutom möjligtvis en sak...

Sätta igång och stryka...

Ett dödligt men oanvänt vapen mot stryktvätten.

A time for change

2010-02-18T21:15:00.001+01:00

Rubriken har jag lånat från USA:s president Barack Obama. Nu är det dags för förändring!

Den senaste tiden har jag bestämt mig för att förändra vissa saker i mitt liv. Det handlar inte bara om att jag nyss fyllt 40 och det handlar inte om ett försenat nyårslöfte. Beslutet har helt enkelt mognat fram.

Henke är död, leve den nye Henke!

Vad är det jag vill förändra och varför?

Närvaron på Facebook. Jag har varit en hängiven Facebook-användare sedan sommaren 2007 men nu blir det ändring på det. Jag har ägnat alldeles för mycket tid det sista året på att hänga där. Den tiden tänker jag ägna åt att göra saker i den analoga världen som att hångla med min fru, läsa och jobba med projekt som jag kanske får tillfälle att berätta mer om senare. Detta har jag redan börjat med. Jag har kollat Fejjan ytterst sporadiskt. Men det har blivit desto mer hångel!

Hälsan. Normalt försöker jag hålla en hälsosam livsstil men har fallit ur den senaste tiden. Från och med nu ska intaget av kalorier minskas och det blir inga godsaker på vardagarna (utom vid speciella tillfällen, naturligtvis). Löpträningen ska också putsas till och till hjälp har jag beställt en sensor till mina löparskor. Den gör att jag kan få information om sträcka, kaloriförbränning och annat i min iPhone. Nördigt men roligt.

"Where do he get all his gadgets?"

Ja, det var kanske inte så mycket mer. Men det finns andra saker jag INTE ska förändra:

Jag ska blogga även i fortsättningen.
Jag ska inte klippa mig kort.
Jag ska fortfarande vara världens trevligaste, snyggaste och mest blygsamma killen i det här rummet. ;-)

Äsch, det här inlägget blev inte så kul. Jag kan dra en rolig historia så kanske ni drar lite på mungiporna i alla fall:

Det var en gång en zebra som gjorde ett studiebesök på en bondgård. Han frågade hönan:

- Vad har du för funktion på bondgården?

- Jag ser till att bonden får ägg, sa hönan.

Zebran gick vidare till fåret och frågade denne:

- Vad har du för funktion för bondgården?

- Jag ser till att bonden får ull, sa fåret.

Sedan gick zebran till tjuren och frågade:

- Vad har du för funktion på bondgården?

- Jo du, ta av dig pyjamasen så ska jag visa dig.

Tja, den kanske inte var så rolig men det var det bästa jag kunde komma på just nu.

En annan sak som kanske är kul är denna bild jag tog på ICA Maxi. Någon har varit framme med pennan. Är det Bengt?

Mysig Alla hjärtans dag på er!

2010-02-14T09:01:00.001+01:00

Kan inte komma på att jag någonsin gett bort någon romantisk present till någon på Alla hjärtans dag. Jag är ganska romantisk lagd annars men det är ju först på senare år som det har blivit "inne" med Alla hjärtans dag.

När jag själv var "tillgänglig på marknaden" vilket ju är några år sen sist, var det inte inne att skicka Valentin-grejer till varandra. Nu när det har blivit mer etablerat är det ju inte aktuellt längre. Man är ju själv så att säga "etablerad på marknaden".

Men det hindrar inte folk att via Facebook skicka diverse hjärtan och chokladgrejer i digital form. Jag är ganska dålig att svara på sådant eftersom jag avskyr alla former av Facebook-applikationer som vill komma åt min information och som prompt vill gödsla mina vänner med en massa junk.

Så därför, ni kära vänner och obekanta som slösar er tid genom att läsa mitt Helvete, får ni en Alla hjärtans dag-present här!

Först en bild jag tog med hjälp av ungarnas pärlor, därefter en video med Timo som sjunger passionerat om sin Valentin-kärlek.

"All I think about is you, my fairytale goddess!"

Ha en mysig Valentin-dag! Själv ska jag hångla lite extra med min fru!

Skidänkling på glid

2010-02-13T16:35:00.001+01:00

Fru Olars ska ta tjejklassikern. Lidingöloppet är avklarat och nästa steg är Tjejvasan. Inför den måste det tränas skidor.

Eftersom frun ska göra sin klassiker med sin syster, är även min svåger skidänkling. Då damerna skulle svettas i spåret idag, bestämde vi oss för att bringa samman våra telningar för lek i deras trädgård och stora hus.

Det blev en hel del pulkaåkning ute och lek inne. Tjejerna tycker mycket om att leka med sina kusiner. Idun leker gärna med sin kusin Oskar och då blir det mer "killiga" lekar, som till exempel hemliga agenter.

Idag hade de också en hemlig klubb och Idun fick i uppdrag att skriva en skylt till klubben. Den blev ganska rolig:

Hoppas texten syns!

Ikväll är det del två av melodifestivaleländet igen. Att titta på det är som att ha sex på fyllan. Man vill väldigt gärna innan men när det väl händer blir det bara skit av alltihop.

Ha en skön lördagskväll!

- Posted using BlogPress from my iPhone

När fick du blommor av din bilförsäljare senast?

2010-02-12T12:30:00.000+01:00

Det där med att få blommor på sin födelsedag är trevligt. I måndags fyllde jag gubbe. Så fick vi det sagt direkt, Motocrossänkan, som så vänligt gratulerade mig på Facebook med frasen "grattis till gubbdagen". Tack...

På eftermiddagen i måndags ringde det på dörren.

Vi är ganska vana att det kommer blommor. Min pappa brukar skicka blommor till oss vid födelsedagar och jul så jag hade nästan väntat mig det. Mycket riktigt var det blomsterbudet.

När jag öppnade buketten fick jag en smärre chock när jag läste kortet:

"Grattis älskling på 26-årsdagen från Thomas!"

Jag var på vippen att börja förhöra min fru om vem faaaaan Thomas är (som dessutom inte har koll på varken min frus ålder eller hennes födelsedag) när jag insåg att det självklart handlade om ett misstag. Jag tittade på adresslappen och såg att Anna som skulle ha buketten bodde på andra sidan stan.

Jag hade knappt lagt på luren till blomsteraffären när blomsterbudet ringde på igen och skamset sa att "det blev ju lite fel det där." Jo, det kan man säga.

En kvart senare ringer det på dörren igen och ett nytt blomsterbud ringer på med en bukett.

Men... Tankarna snurrade... Farsans bukett har ju redan kommit? Vem kan det vara då? En hemlig beundrarinna? Jobbet? Någon avlägsen släkting?

Men huvudet fullt av frågor öppnade jag buketten och läste kortet:

"Grattis på 40-årsdagen önskar XX XX på Bilmetro"

Nu stod det inte XX XX utan namnet på bilförsäljaren som sålde vår bil till oss i april 2009. Men huvudet blev ju inte mindre fullt av frågor.

Varför får jag blommor av bilförsäljaren? Skeptisk och kritisk som jag är av naturen kan jag ju inte bara tro att XX XX ägnar sig åt kundvård utan har en baktanke. Blev vi så lurade när vi köpte bilen att han tänker "fan, jag skickar blommor till honom så kanske han köper en till skrothög?" Eller "om man betalar så mycket pengar för det där svårsålda aset till bil ska han få blommor".

För det kan väl inte vara så att det faktiskt finns företag som vill ta hand om sina kunder? Och som håller koll på när kunderna fyller jämnt och lägger ner några hundralappar på att skicka blommor?

Struntsamma. Det var i alla fall fina blommor!

Bilar + blommor = sant.

Idag är det fredag, hörni! Ha en skön sådan!

Födelsedag med idel överraskningar

2010-02-09T15:54:00.007+01:00

Igår måndag fyllde jag år. Jag uppnådde den symboliskt viktiga åldern 40 år.

40 år. 14 600 dygn. 1 261 440 000 sekunder. Och för varje sekund som går, rusar jag vidare mot det enda som är säkert här i livet. Döden.

Låter det dystert? Inte alls. Det är väl skönt att det finns något som är säkert? Vi ska ju dö någon gång. Frågan är bara när och hur.

Men jag har egentligen inget emot att fylla 40. Det är ju bara en siffra. Egentligen.

Födelsedagen gick i överraskningarnas tecken. Min fru hade bett mig ta ledigt från jobbet utan att tala om varför.

Dagen började med att fru och barn väckte mig med sång och presenter. Teckningar av barnen och den första överraskningen. En resa en helg i mars med övernattning, bara frun och jag. Spännande...

Vid frukosten säger frun att jag har en tid att passa. Klockan 8:30 ska jag vara på svägerskans klinik för fotbehandling. Mycket riktigt. Det blir en stunds avslappnande fotbehandling vilket resulterar i en avslappnad kille med Faluns snyggaste fötter.

Efter det gick jag direkt hem. (Order från frun: "Du har en tid att passa!")
När jag kommer hem har frun dukat upp lite fika och sedan är det dags att åka iväg med bilen. Det bär av utåt Sundborn till för en exklusiv visning av Carl Larsson-gården. Vi får en timmes guidad tur av det märkliga huset och dess märkliga ägare. Carl Larsson och hans fru Karin var verkligen pionjärer inom konst och design. Tyvärr var gamle Calle ingen banbrytare när det gäller jämlikhet mellan könen. Karin fick ju avbryta sin konstkarriär för att bli hemmafru, även om hon fortsatte med sin fantastiska design av textilier och möbler för det egna hemmet. Och medan Charlie hade eget sovrum fick fru Kajsa sova i samma rum som småbarnen. Ingen tvekan om vem som gick upp och tröstade barn på natten där inte.

Nåväl, efter visningen bjöd frun på överraskningslunch på Geschwonergården vid Falu gruva. Sedan var det bara att åka hem och invänta fruns familj som skulle komma på fika. Frun gjorde hemgjorda semlor. Mycket gott!

Det syns inte men på nästan alla semlor stod det mitt namn på.

Sedan var det tänkt att frun skulle överraska med middag på stan med efterföljande bio men då drabbades hon av en egen överraskning. Hon fick feber på eftermiddagen och började må dåligt. Så det blev en lugn hemmakväll istället. Kanske var lika bra. Det kan inte vara bra med så många överraskningar på en och samma dag.

På morgonen idag tisdag knäckte jag till ryggen. Ryggskott. Jag har haft en dålig rygg i många år och haft ryggskott förut. Men att få det dagen efter man fyllt 40 år känns ju inte bättre. Hur var det nu? Rusar mot döden... Det blir i alla fall inget rusande när man går framåtböjd som en gammal gubbe. Men ett långsamt hasande... :-)

Familjekalas, melodifestivalelände och skidutflykt

2010-02-07T20:37:00.008+01:00

Igår lördag fick vi besök av min mamma och hennes pojkvän (på 65 år) och mina bröder med fru och några barn.

Det blev riktigt trevligt. Vi bjöd på burgundisk köttgryta med ris och frun hade bakat marängtårta med blåbärsgrädde. Mums.

Jag fick ett par presenter varav huvudpresenten var en heldag i Stockholm med mina bröder. Den inbegrep ett besök på Sturebadet samt en helkväll på stan. Det ska bli kanonkul!

Sedan hade min mamma gjort något som hon inte gjort sedan jag var liten, nämligen stickat mig en tröja. Den var jättefin!

På eftermiddagen när ungarna höll på att riva huset, gick vi ut med ungarna och åkte stjärtlapp i vår backe intill.

Här ser vi fru Olars åka med barnen.

På kvällen när gästerna åkt hem, genomled vi den första deltävlingen i melodifestivalen. Tror det var det sämsta s**t jag någonsin sett i det sammanhanget.

Ola. Sjöng lika falskt som hans frisyr var ful. Ska man vara med på melodifestivalen ska man väl kunna sjunga?
Anders Ekborg. Nej. Operagrejen funkar bara en gång vart tionde år.
Frispråkarn. Jag rekommenderar att han skapar en profil på Match.com istället. Tror inte att han får någon tjej med det eländet till rap.
Jessica Andersson. Seg och tråkig standardballad med en text från tidningen Starlet.
Jenny Silver. Som medarbetare på Transportstyrelsen blir jag naturligtvis glad när hon försöker lära svenska folket polismans tecken med sin ena arm. Men ståldildon i den andra? Vad symboliserade den? Och sången ska vi inte tala om. Var det någon refräng?
Pain of Salvation. Det här förstår jag inte alls. En ballad med sångaren och keyboardisten i ett band som består av fem medlemmar. De tre andra bandmedlemmarna fick ju inte vara med alls! Vad gjorde de där överhuvudtaget? Gratis tillträde till efterfesten? Även detta en trist dussinballad.
Linda Pritchard. Ja, hon kunde sjunga. Ja, hon kunde dansa. Men Elena Paparizou har väl redan inmutat etnodisco? Inte direkt innovativt.
Salem al Fakir. Respekterar honom som artist men låten var rätt seeeeeg. Varför inte skicka hans bror Nassim från Bolibompa istället?

Jenny Silver framför sin sång "A Place to Stay". Eller är det polismans tecken för "minska hastigheten"?

Idag söndag har vi hunnit med en skidutflykt i Sörskog utanför Falun. Det var en jättefin dag med perfekt temperatur, runt fem minus.

Bloggförfattaren med nummerlapp och öronlapp.

Daga och Idun skidade runt 2,5 kilometer utan att klaga men med en och annan vurpa förstås. Förutom att ha en trevlig stund med familjen var syftet även att frun skulle få lite övning inför sin stundande Tjejvasa. Hon stod också för årets bästa vurpa.

I Sörskog hade man anordnat en familjedag där man fick en nummerlapp och där man även fick bulle och varm saft när man gick i mål. Ett trevligt arrangemang.

Problemet var bara att man fick den där bullen och saften raskt i händerna så fort man kom i mål med följden att man inte hann spänna av sig skidorna eller haka av stavarna från vantarna. När frun således kom i mål fick hon bulle och saft och blev så stressad av det att hon helt enkelt vurpade i 0 kilometer i timmen med bulle och saft i händerna. Bullen flög iväg mot Bjursås-hållet till och den varma saften hällde hon över sig och fick i ansiktet, i håret och innanför alla kläder.

Hela målområdet skrattade gott åt vurpan men mest skrattade frun. Skönt med självdistans. Idun tyckte det var lite pinsamt. "Men mamma..." sa hon tyst.

Tyvärr fick jag inte vurpan på bild eller video. Den hade man lätt kunna sälja till något teveprogram.

God söndagkväll!

En kväll i snökaoset

2010-02-04T05:41:00.000+01:00

Igår onsdag körde jag mig själv och mina närmaste kollegor i en hyrbil från Borlänge till Norrköping.

Vi startade halv fem på eftermiddagen och var framme cirka halv tio på kvällen, med en halvtimmes paus för kvällsmat på gourmetrestaurangen McDonald's. Just i Katrineholm där vi åt, har de speciellt god mat.

Anledningen till den långa tiden är självklart snökaoset. Mycket trafik, snö, mörker och oplogade vägar.

Jag körde hela vägen och det var jobbigt att koncentrera sig, dels på att hålla sig på vägen och dels på att köra rätt. Efter Västerås var vägen helt okänd för mig.

Rätt som det är, efter en kurva mitt inne i skogen, blixtrade det till. En fartkamera.

Jag hade inte ens sett en skylt som varnar för kamera eftersom i stort sett alla skyltar var översnöade. Och så råkade jag självklart åka tio km för fort där det fanns en kamera...

Ja, det finns inga ursäkter men jag tycker att det var väl taskigt. Hade det varit mitt på dagen och skyltarna inte hade varit översnöade, hade det inte hänt.

Så snälla Polisen, ifall ni läser detta, ha överseende med mig! Tänk på att jag har fru och barn att försörja! Jag vet att jag är en dålig människa!

Jag utsatte säkert en stor mängd ekorrar i skogen för livsfara genom mitt buskörande. För någon trafik på vägen var det då inte.

Förlåt, små ekorrar, förlåt!

"Jävla fartdåre! Kom hit ska jag bita nötterna av dig!" sa den söta lilla ekorren.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Drottninggatan,,Sverige

Tråktisdag

2010-02-02T15:16:00.001+01:00

Har haft en riktigt oinspirerad dag på jobbet och som inte är över när jag åker hem. Då är det nämligen styrelsemöte i bostadsrättsföreningen där jag bor.

Ordet "tråkig" kan inte nog beskriva denna dag.

Kanske har det med själva dagen tisdag att göra? Det är nog den värsta dagen på hela veckan. Måndagar har jag inget emot. Då är man oftast hyfsat pigg och inspirerad. Men tisdag???

Denna styggelse till vardag som ligger som en slempropp i början av veckan! Tisdagen är så långt från helgen man kan komma. Hela tre dagar tills det är fredag.

Tror denna bild är en bra beskrivning av min sinnesstämning just nu:

Tyvärr har inte tre koppar hjälpt.

Nej, nu får jag rycka upp mig och tänka på något trevligt. Till helgen kommer min familj och hälsar på mig. Det ska bli trevligt att träffa mina båda bröder samtidigt. Det händer inte ofta.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Att dricka kungens vin

2010-01-29T21:27:00.002+01:00

Jag är inte en sådan som köper vin efter etiketten. Normalt lägger jag lite tanke bakom och läser mig till vilket vin som passar bäst till den mat vi ska äta.

Men idag kunde jag inte låta bli att köpa vinet enbart efter hur etiketten ser ut. Kolla här:

Vinet heter alltså The King och det är mycket riktigt Elvis Presley på framsidan. Graceland Cellars heter producenten som konstigt nog ligger i Kalifornien, ungefär en halv kontinent från Nashville, Tennessee.

Självklart var jag tvungen att testa att dricka kungens vin! Undrar stilla om det var det han drack samma dag han dog...

Helt plötsligt får jag lust att tjoa "You ain't nothin' but a hound dog!" till min fru och sätta mig i ett hörn med gitarren och gnyla "I can't help falling in love with you".

Men hur smakar The King?
Mitt betyg: fyra höftrullningar och ett "uh-huh-huh!"

Trevlig fredagskväll på er!

Idun lär sig något nytt

2010-01-28T17:50:00.007+01:00

Ibland får jag en tillsägelse av frun när jag är ironisk. Detta gäller inte alltid, bara när barnen är med.

Det kan till exempel gälla om ungarna bråkar. Ibland säger jag då att de gärna får slå ihjäl varandra men inte i samma rum som jag befinner mig i.

- Barn förstår inte ironi, du får sluta säga så, säger hon.

Detta har jag självklart inte slutat göra. Vet inte om 90-talet satt för djupa spår i mig men ironin ligger väldigt nära ytan och bubblar upp titt som tätt. Mina ironiska kommentarer har fortgått och så har fruns anmärkningar. Och barnen har stått som fågelholkar och undrat vad pappa pratar om.

Idag nådde vi vad man kan kalla ett paradigmskifte.

Jag kom hem från jobbet och kollade posten. Jag hade fått ett brev från Svenskt Näringsliv som erbjöd mig att gå på konferens om avtalsförsäkringar. Utan att läsa upp vad brevet handlade om, sa jag högt:

- Ja men, det låter ju väldigt intressant, sa jag.

Antagligen uppfattade Idun ett speciellt tonfall, mitt kroppsspråk eller något annat men hon klämde det direkt:

- Pappa, nu var du ironisk.

Jäpp! Det var jag! Smart tjej!

Plundring av godisautomat

2010-01-27T12:23:00.001+01:00

Tänk att det ska vara så svårt...
Direkt efter lunch är det som om kroppen bara skriker efter socker. Idag kunde jag inte bara låta bli att plundra Vägverkets godisautomat.

Blev till och med tvungen att fråga en kollega om hon hade växel på en tjuga. Patetiskt..

Idag är det annars premiär för mig att blogga via min mobil. Får se om det blir mer rull på bloggandet då.

Fridens!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Röda Vägen,,Sverige

Legokalas!

2010-01-19T15:03:00.009+01:00

Jag har varit riktigt slarvig med att blogga. Skäms på mig!

Förra veckan var jag hemma och blandade egen sjukdom med VAB för Daga. De två första dagarna gick åt att hålla sig fötter och den tredje orkade vi leka lite. Bland annat byggde vi med Lego. Daga gav mig i uppdrag att bygga en rymdbil med tillhörande raket. Det är mitt gamla Lego från början av 80-talet som fortfarande hänger med.

Rymdbil med tillhörande raket. Helt enligt ritningen.

Daga byggde ett hus åt sig själv under tiden. Helt enligt Dagas egna ritning. Daga är den med röda byxor, jag har gula byxor.

När man som pojke leker med rymdlego är det mycket krig och skjuta men som flicka är det lite andra saker som gäller. Även om Daga flög runt med raketen utnyttjade hon den mest som ett transportmedel, inte som en dödlig missil. Va? Kan man göra det? tänkte jag.

Därefter kom vi på att det fanns sju rymdlegogubbar till.

- Jag vet, sa Daga. Vi har ett kalas! Du och jag fyller år idag! Och så ska vi ha julgransplundring!

- Jaha, sa jag och funderade på hur man bygger en gran med rymdlegobitar.

Men en sorts gran blev det och självklart blev det dans runt granen. Alla gubbar hade dessutom en rolig hatt på huvudet. Se på bilden så kul gubbarna hade. Till vänster ser vi också ett bord med födelsedagstårtan.

Det är ganska kul att se hur mina barn använder mina gamla leksaker på det här sättet. Mitt Lego är bara ett exempel. När jag var liten hade jag Big Jim-dockor som jag lekte krig och andra våldsamheter med. Numera får de Big Jim-dockor som överlevt alla krig följa med Barbie och hennes Bratz-kompisar på semester i Barbiehusbilen. De byter kläder och har det jättetrevligt. Himla skönt att mina gamla krigare har fått komma ut ur garderoben på gamla dar...

Sedan fick Daga låna min iPhone ett slag. Jag laddade ner en gratisversion av ett bilspel med Shrek. I gratisversionen gick det bara att åka som Shrek och dessutom på en enda bana. Duger bra, tänkte jag.

Efter att startat spelet åt henne och klickat igenom en mängd olika rutor och knappar kunde hon göra det helt själv nästa gång. När jag senare tittade till henne hade hon helt plötsligt låst upp alla andra figurer och banor.

- Men Daga, har du köpt spelet?
- Jag vet inte, sa hon medan hon svängde runt med telefonen för att ta kurvorna på rätt sätt.

Jodå. Pappa fick senare en räkning på 38 kronor för spelet. Hur det gick till vete katten. Jämrans hacker, den där lilla!

Picknicken i pulkabacken som kom av sig

2010-01-16T18:55:00.005+01:00

Min svåger kom med en lysande idé. Åka pulka vid Lugnet och grilla korv. Perfekt. Såg mig själv kasta mig utför backarna på stjärtlapp i kombination med att dricka kaffe, smaska kanelbulle och prata strunt med svågern.

När jag och tjejerna kom till backen hade svågern redan tänt brasan och hans treåriga dotter satt bredvid. Perfekt. Vi grillade korvarna. Perfekt. Hällde upp den varma chokladen åt barnen. Perfekt.
Två hungriga och åksugna tjejer. Innan katastrofen.

Då. Svågerns dotter ville åka hem. Otröstlig. Svågern försökte trösta. Fortfarande otröstlig. Svågern kände av gårdagens sena pokerkväll med tillhörande whisky och kunde liksom inte samla tillräckligt med kraft för att övertyga dottern att stanna kvar. De åker hem.

Mina tjejer går till backen. Jag står kvar och mular munnen full med kanelbullar och kaffe en stund, packar ihop grejerna. Går till backen där Daga ska åka snowracern själv. Hinner tänka att hon kanske inte ska åka den själv när hon voltar med snowracern. Hon blir ledsen. Vill åka hem.
Jag försöker övertyga henne om att stjärtlapp är ett bättre alternativ. Otröstlig. Jag känner av gårdagens sena pokerkväll med tillhörande whisky i kombination med en begynnande förkylning. Kraften är inte med mig. Vi åker hem. Hela besöket i pulkabacken tar inte mer än en timme.

Ja, ibland blir det inte som man har tänkt sig. Det blev inte mycket åkande, men vi fikade när vi kom hem i alla fall. Fick tillfälle att mula några kanelbullar till...

På kvällen tittade vi på inspelat Let's Dance där vi bara visar det mest intressanta för barnen. Vi spolar förbi juryns elakheter, poängvisningen, programledarnas skitsnack och den förbannade reklamen. Vi visar bara danserna och dansarnas förberedelse. Det blir mer barnvänligt då och programmet blir tio gånger bättre. Istället för en 2 timmar och 20 minuter lång plåga kondenseras programmet till en knapp halvtimme med bara dans.

Tjejerna vill ha alla klänningarna och båda vill vara Molly Sandén. Självklart. Själv vill jag ha en snäll och öm sköterska som tar hand om mig och min dunderförkylning.

Jag är Djävulen

2010-01-13T15:35:00.003+01:00

Brukar sällan göra tester på Facebook eller någon annanstans men hittade en kul test hos Marie där man kan testa vilket tarotkort man är. Här är mitt resultat:

You are The Devil

Materiality. Material Force. Material temptation; sometimes obsession

The Devil is often a great card for business success; hard work and ambition.

Perhaps the most misunderstood of all the major arcana, the Devil is not really "Satan" at all, but Pan the half-goat nature god and/or Dionysius. These are gods of pleasure and abandon, of wild behavior and unbridled desires. This is a card about ambitions; it is also synonymous with temptation and addiction. On the flip side, however, the card can be a warning to someone who is too restrained, someone who never allows themselves to get passionate or messy or wild - or ambitious. This, too, is a form of enslavement. As a person, the Devil can stand for a man of money or erotic power, aggressive, controlling, or just persuasive. This is not to say a bad man, but certainly a powerful man who is hard to resist. The important thing is to remember that any chain is freely worn. In most cases, you are enslaved only because you allow it.

What Tarot Card are You?
Take the Test to Find Out.

Djävulen? Hmm, passar väl på en blogg som heter Henkes Helvete? Mohahahahahahaaaaa!

Sedan gjorde jag om testet och svarade mer ärligt och resultatet blev då The Sun, en glad och nöjd människa. Jaha, där försvann min möjlighet att få känna mig farlig...

You are The Sun

Happiness, Content, Joy.

The meanings for the Sun are fairly simple and consistent.

Young, healthy, new, fresh. The brain is working, things that were muddled come clear, everything falls into place, and everything seems to go your way.

The Sun is ruled by the Sun, of course. This is the light that comes after the long dark night, Apollo to the Moon's Diana. A positive card, it promises you your day in the sun. Glory, gain, triumph, pleasure, truth, success. As the moon symbolized inspiration from the unconscious, from dreams, this card symbolizes discoveries made fully consciousness and wide awake. You have an understanding and enjoyment of science and math, beautifully constructed music, carefully reasoned philosophy. It is a card of intellect, clarity of mind, and feelings of youthful energy.

När allting bara går sönder

2010-01-12T19:11:00.001+01:00

Har ni perioder när allting går sönder samtidigt?

Hela julhelgen har varit så. Bilen kom tillbaka dagen innan julafton efter att ha fått ett par plåtskador lagade. På självaste julafton gick ju mina barn sönder i en våldsam lek där Daga blev omplåstrad på akuten och Idun fick en rejäl smäll i pannan. Sedan har det bara fortsatt. Här är ett axplock:

* Kylskåpet. Henrik, glad i hågen, ska duka fram jullunchen och plockar fram den enorma runda Edamer-osten ur kylskåpet. Självklart är det röda paraffinet som omger den förbannade osten halt varpå jag tappar den drygt 1,3 kilo tunga osten på en av hyllorna i kylskåpsdörren. Krasch bang så går hyllan sönder. Efter en osande ful ramsa med många svordomar som barnen nogsamt lyssnade till och antagligen memorerade, fick vi försöka pressa in de saker som stått på hyllan på andra ställen i ett redan överfullt kylskåp.

* Kranen i badrummet OCH i köket beslutar sig för att läcka lite grann. Antagligen behövs det bytas packning på båda ställen.

* Tvättmaskinen ger upp andan precis när frun ska mata den med ännu en vittvätt. Trots smicker, mutor och hot vägrar maskinen gå igång.

Smicker: "Men du är ju en sån duktig maskin. En 60 graders tvätt med lakan har du ju kört jättemånga gånger förut!"

Mutor: "Startar du så ska vi mata dig med extra gott tvättmedel!"
Hot: "Starta, annars häver jag ner dig i Stora Stöten, ditt as!"

Död, död, död.

I ett försök att vara händig skruvar jag upp baksidan och ovansidan för att se om någon sladd har ramlat ur. Vill inte ta hem en svettluktande gubbe med rörmokarhäng som med ett hånflin byter säkring för 1500 kronor. Men jag hittar ingen lös sladd, ingen säkring alls.

Blir tvungen att ringa tvättmaskinsreparatören. Han kommer efter en dag eller två och luktar inte alls svett eller har rörmokarhäng. Han luktar ingenting och har bälte i byxorna som gör att byxorna sitter på hela tiden, även när han böjer sig framåt. Dessutom var han ytterst trevlig. Där ser man.

Den vänliga reparatören säger då att det är motorn som är slut. Där fick vi alltså veta dödsorsaken. Tvättmaskinen fick helt enkelt en dödlig hjärtinfarkt. I väntan på leverans av den nya maskinen har nu tvätthögen växt till enorma proportioner. Maskinen passade nämligen på att dö i samband med att vi hade fem nattgäster så det blev extra mycket lakan efter det. Tvättkorgen är knökfull sedan flera dagar tillbaka och tvätthögen har liksom växt så att den är på väg ut ur badrummet. På torsdag kommer den nya maskinen. Den lär få jobba i en hel vecka i sträck.

Tvättmaskinen på lit de parade. Den stackaren har dessutom blivit obducerad.

* Min kropp. Efter att ha haft mellan 25 och 30 minusgrader under en drygt veckas tid har det inte gått att löpträna eller knappt gå utanför dörren. Sedan har en förkylning slagit till vilket ytterligare försenat träningen. Lägg där till det myckna ätandet under helgerna så får vi en trasig kropp i stort förfall. Kanske passar bra att få gubbmage eftersom jag fyller 40 år om knappt en månad. Fattas bara att jag tappar allt hår på några veckor så är jag verkligen på väg utför. Kanske ska passa på att sluta vara barnslig och bli så där gubbtjurig och inte ändra på en enda åsikt under resten av mitt liv.

Då är det dags att ta det drastiska beslutet att gå ut i skogen och yla som en varg. Med tanke på alla skjutglada jägare här i Dalarna lär man garanterat bli skjuten.

Hmm... Kanske får försöka komma igång med löpträningen istället.

En helt annan grej: var på bio med en god vän och såg Avatar. Visst är det en kopia av Dansar med vargar? Fast med blåa indianer?

- "Tatanka"? Sa du "tatanka"? Pucko, det är ju från den andra filmen! sa hon irriterat.

Strängkepsen har fejkat sin egen död

2010-01-08T10:01:00.006+01:00

Vi hade besök under trettonhelgen av goda vänner från Karlskoga. Eftersom de inte har sett så mycket av staden Falun gick vi ut och knallade på stan på Trettondagsafton och vi gick in i butiker som jag personligen aldrig skulle sätta min fot i.

På Slaggatan ligger en mängd olika antikaffärer, second hand och heminredningsbutiker. Alla dessa typer av butiker får mig att rysa av olust. Jag känner liksom en inre klåda som bara kan botas med att gå in på Teknikmagasinet eller en datorbutik. En klädaffär kan duga om klådan blir för svår, gärna en med damunderkläder...

Bloggförfattaren, i en prylaffär, försöker hålla skenet uppe.

I alla fall!
I en av antikaffärerna fick jag en stor chock. Hittade nämligen denna tingest:

Ja, minsann är det inte Anders Strängkeps, den som han trodde var död. Men egentligen är jag inte förvånad. Under hösten har vi sett spår som pekar mot att Strängkepsen kan ha fejkat sin egen död, precis som Elvis Presley och Michael Jackson misstänkts ha gjort. Bland annat hittade Motocrossänkan den på sitt jobb.

Nu har den också dykt upp i en antikaffär i Falun. Och den är till salu... Tyvärr blev jag så chockad vid åsynen av den att jag glömde att kolla priset. Men jag är säker på att den är värd sitt pris, oavsett vad det kan vara. Ge mig ett bud så köper jag den åt er! Kanske är huvudet också till salu. Han ser lite grym och sträng ut så de passar ju ihop.

Sedan har det ju varit jul och nyår och jag och min fru har som vanligt varit sena ute med julkort. Vår lösning denna gång var att vi skulle skicka nyårskort men eftersom Daga slog sig över ögat så att hon fick en rejäl blåtira var det inte läge att ta en bild på barnen eller familjen under mellandagarna. Därför fick det bli nedanstående lösning. Gott nytt år på er!

Galen stjärtlappsåkning på julafton

2010-01-04T21:45:00.000+01:00

Det här blir kanske en konstig ordning men videon nedan spelade jag in på julafton när jag och tjejerna gick ut och åkte stjärtlapp på förmiddagen. Uppmärksamma bloggläsare kommer ihåg att Daga fick en smäll ovanför ögat och vi blev tvungna att åka till sjukhuset. Men det var alltså senare på dagen.

Förmiddagen ägnade vi åt stjärtlappsåkning. Känsliga tittare varnas! Videon innehåller mycket skratt, mycket fart och en del våld.

Vem behöver bilstereo?

2010-01-03T21:12:00.004+01:00

Vi har firat nyår hos svärföräldrarna i Dala-Järna vilket var trevligt. Tyvärr fick jag inte med mig min bärbara Mac vilket begränsade mina möjligheter att blogga. Så nu kliar det rejält i bloggfingrarna!

Jag börjar med att lägga ut denna video från bilfärden hem idag. Den är ganska kännetecknande för våra bilfärder. Idun är tyst och tittar ut genom fönstret eller leker lågmält med någonting. Daga har två lägen: sömn eller sång. Idag sov hon inte. Hon sjöng i åtta mil. Videon nedan är bara ett exempel på hur lite vi behöver vår bilstereo när vi har en Daga i baksätet.

Daga har en kärkompis

2009-12-27T19:40:00.005+01:00

När jag tidigare idag spelade en låt på datorn frågade min fyraåriga flicka Daga vad låten handlade om.

- Tja, säger jag. Om någon som är kär, antar jag.
- Jag är kär i Elis på dagis. Han är min kärkompis, säger Daga.
- Jaha, säger jag. Vad gör man när man är kärkompis med någon då?
- Man pussas och kramas!
- Jaha. Gör du det med Elis?
- Ja.
- Vad säger fröknarna på dagis då?
- Ingenting.
- Nähä, säger jag och undrar vad i h-e personalen har för sig egentligen. Tänk om Elis har tuberkolos, difteri eller lepra. Då jävlar ska de få höra ett och annat på nästa utvecklingssamtal!

Kort paus. Jag vill inte släppa ämnet utan vill veta mer om denne Elis, min dotters kärkompis.

- Varför är du kär i Elis då?
- Han har långt och lockigt hår. Det är snyggt och coolt.
- Ja, jo det kanske det är, säger jag. Men är Elis kär i dig då?
- Vet inte. Han brukar göra så här, säger Daga och gör en arg min.
- Jaha, gör han så? säger jag.

I mitt stilla sinne tänker jag att man inte behöver vara mer än fyra år för att missförstå det andra könet. Lika bra hon vänjer sig. Själv börjar man rusa mot 40 och blir ibland förvånad över hur lite man förstår kvinnor.

Så tyvärr hyser jag inget större hopp för ett långt förhållande mellan Daga och Elis. Hon behöver nog lära sig tyda vissa signaler innan det kan bli aktuellt. Får väl se när det händer...

Juldramatik som slutade på sjukhuset

2009-12-26T10:27:00.008+01:00

Den där lugna julen som vi hade planerat blev inte så lugn. På julaftons morgon hade vi sett det sista avsnittet av julkalendern där supertjejerna Nova och Vega flög runt och räddade sin mormor Supersnällasilver-Sara och morfar Stål-Henrik.

Efter lunch när jag stod som bäst och smälte choklad till den egenhändigt gjorda Daim-kolan, lekte mina egna supertjejer samma lek. Daga red på Iduns rygg. Plötsligt hörs ett brak och två barn skriker av smärta. Idun har tappat balansen och drattat i vardagsrumsgolvet med Daga på ryggen.

Idun har mattans mönster intatuerat i pannan medan Daga har slagit upp ett jack snett ovanför det vänstra ögat och blöder ymnigt. Stål-Henrik och Supermamma Kerstin får rycka in. Medan jag ringer sjukvårdsupplysningen och ber om att få komma in till sjukhuset och tejpa eller eventuellt sy ihop fyraåringen tvättar supermamman av den gråtande och blödande flickan.

Sjukvårdsupplysningen säger att öron-näsa-hals ansvarar för att sy i ansikten idag och ber om att få återkomma när vi kan komma dit. Utan att fundera på vad öron-näsa-hals har med jack-ovanför-ögat-sår att göra, lägger jag på och börjar torka blod på golvet.

Efter ett par minuter ringer de tillbaka och säger att vi är välkomna till avdelning 45 när som helst. Vi klär på en snyftande Daga kläder och lägger en provisorisk kompress på såret.

Pappa Stål-Henrik kör fram Superbilen Volkswagen Touran och bär in superynkliga Daga i bilen. Tio minuter senare får vi träffa doktorn. Tur att man bor nära sjukhuset!

Daga är superduktig och ligger alldeles still när doktorn omsorgsfullt tejpar ihop såret. Efter det får hon välja leksak och väljer givetvis en rosa kanin. Redan på vägen till bilen börjar Daga kvittra som hon brukar göra och säger att kaninen nog ska heta Rosis eller kanske Terés.

Denna historia slutade som tur var lyckligt och jag konstaterar att svensk sjukvård visade upp sitt allra bästa ansikte just denna julafton. Från olycka till dess att vi kom tillbaka hem igen från sjukhuset tog mindre än en timme. Effektivt, vänligt bemötande och snabba puckar!
Vi var hemma strax innan Kalle Anka och kunde snaska godis framför teven precis som planerat.

Nu på annandag jul ser Daga ut som en boxare som förlorat mot Mike Tyson men hon är glad ändå. Rosis eller möjligtvis Terés har sovit i hennes säng och kanske minns Daga nu att även supertjejer kan slå sig ibland.

Super-Daga, nu tejpad och med den rosa kaninen som heter Rosis eller kanske Terés.

Super-Idun. Nu med märkt av vardagsrumsmattan i pannan.

Måste bara avsluta med en bild på en julklapp jag fick av Idun, nämligen denna teckning. Inte ett öga var torrt!

God fortsättning på er!

Varning för falska jultomtar!

2009-12-23T08:24:00.011+01:00

Imorgon är det julafton och tomten kommer. Jag vill dock passa på att varna alla mina läsare. Det finns falska jultomtar därute och risken är stor att just du råkar ut för en.

Därför publicerar jag här en checklista för att du ska veta att det är den riktiga tomten som besöker dig. Den riktiga tomten har följande egenskaper:

Han pratar dalmål eftersom han kommer från Tomteland utanför Mora.
Han kör alltid snöskoter, oftast en Arctic Cat av nyare modell.
Han luktar falukorv, skidvalla och Tomtelands hembrända lingonsprit.
Han envisas alltid med att kyssa frun i huset och nypa henne i rumpan. Den riktiga jultomten är nämligen en riktig kåtbock.

Okej, då vet ni det. Därför ska man alltid börja med att prata med tomten och kontrollera dialekten. Pratar han stockholmska, östgötska, skånska eller någon annan dialekt så är han falsk. Se upp extra för tomtar som pratar gästrikemål. En del svenskar har svårt att skilja mellan dalmål och gästrikemål så därför bör du ställa kontrollfrågan vilket hockeylag tomten hejar på.

Svarar han Mora är han äkta. Svarar han Brynäs är han genomfalsk. Han kan vara lurig och säga Leksand men eftersom tomten är från Mora skulle han hellre låta alla tomtenissar piska honom med taggtråd på sin bara rygg än att heja på Leksand.

Vad händer om du råkar ut för en falsk tomte?

Svaret: Du får fel julklappar. Du får julklappar som du verkligen inte vill ha. Till exempel:

Peter Jöbacks julskiva. Vem vill höra Peter Jöback wejla sig igenom Stilla Natt utan att uttala en enda konsonant? Tänkte väl det.
Kalsonger eller trosor inköpta på Konsum. Varken snygga, hållbara eller sexiga.
Prydnadssaker inköpta på Överskottsbolaget, till exempel små porslinshundar.
Saker som på något vis uppmuntrar till en tråkig handling, till exempel en strykbräda, en dammsugare eller en gräsklippare.
Tvingande inbjudan till att delta i Robinson.
Inbetalningskort till Skatteverket.
Presentkort till en rektoskopibehandling.

Men om du får bra julklappar och tomten pratar dalmål (även om han försöker hångla upp din fru, eller dig om du råkar vara frun), ska du skatta dig lycklig. Då får du en riktig jul!

PS. Tomten på bilden ovan är inte en riktig tomte eftersom han inte uppfyller alla kriterier ovan. Till exempel är han varken från Mora, har en skoter eller luktar sprit. Huruvida han är en kåtbock eller inte är jag inte man att bedöma. DS.

Önskar alla en god jul! Ho ho ho. He he he.

Gästbloggar hos Imse idag

2009-12-20T17:22:00.001+01:00

Min kära bloggkompis Imse har bjudit in mig att gästblogga på hennes blogg idag. Du kan läsa inlägget här.

Discokalas och framtidssvindel

2009-12-17T21:55:00.012+01:00

Idun fyllde åtta år för en dryg månad sedan men det var inte förrän igår vi hade kalas. Eller snarare discokalas.

Här är två förväntansfulla tjejer strax innan kalaset.

Dussintalet åttaåriga tjejer i mer eller mindre glittrande kläder dök upp och det blev ett rejält disco med discokula, discomusik och dansstopp.

Idun skötte dansstoppet ståendes på en pall då jag passade på att ta den här bilden.

Jag fick framtidssvindel: kommer den här tjejen att dansa på borden på disco på Ibiza år 2019?
Den beskyddande fadern i mig önskar naturligtvis inte att det blir så. Å andra sidan: varför ska hon inte göra samma saker som man själv har gjort?

När jag var 16 år åkte jag med min bror Anders och min kusin Sören till Rhodos. De var inte så gamla de heller. Anders var äldst med sina mogna 23 år.

Jag hade precis blivit dumpad av min första riktiga kärlek Åsa. Så jag var 16 år, olyckligt kär och utan föräldrar på Rhodos. Dålig kombination. Det gick ganska vilt, kan man säga. En kväll fick min storebror bära hem mig efter att jag druckit nio tequila shots. Tur att han var med, annars vet man inte hur det hade slutat.

Det enda man lär sig från en sådan sak är att inte göra det igen. Självklart har man ju varit packad sedan dess, men aldrig på den nivån. Men det är en lärdom man kan vara utan. Vilken idiot som helst kan ju förstå att man inte ska göra så. Och förhoppningsvis även min dotter. Hon får gärna dansa på bordet på Ibiza men hon utan att bli så redlös som jag blev. Jag dansade inte ens på bordet, jag kunde ju inte ens gå. Men till Ibiza 2019 är det ju som tur var några år bort, så att man hinner vänja sig vid tanken.

Än så länge är hon ju faktiskt discotjejen som fixar dansstoppet på sitt åttaårskalas.

Idag lördag ska vi hälsa på min mamma för att tjuvstarta julen med kalkonmiddag. Jag lär komma tillbaka hem flera kilo tyngre. Vi ska också träffa ovannämnda bror med familj. Han lär också komma hem flera kilo tyngre. Svullätning är nämligen en fin familjetradition som inte får brytas. Synd att vår äldsta bror inte kunde komma, men då hade å andra sidan den 5 kilo stora kalkonen inte räckt till.

Slutligen kan jag inte låta bli att dela med mig av en visserligen något år gammal men bra låt med Timo Räisänen som sjunger en minst sagt annorlunda version av AC/DC:s You Shook Me All Night Long.

Den mannens röst kan få vilken råbärkad sälle som helst att gråta, även en råbarkad sälle som jag.

Ha en skön helg!

Lite fänkol kanske?

2009-12-17T20:44:00.005+01:00

Jag åt lunch idag i vår trevliga restaurang vi har på jobbet. Maten har alltid väldigt hög kvalitet. Men stavningen i menyerna är det lite si och så med.

Fiskgratäng med rökt lax, purjolök och fänkol. Fänkol? Är det en sorts bergart jag har missat? Brunkol, stenkol, fänkol? Och hur gott är det att äta sten?

Man kan också tänka sig att det är en muterad form av lungsjukdomen kol.
"Jag var kärnfrisk men sen var jag på Nyströms Kök i Borlänge och åt fiskgratäng med fänkol. Har hostat i tre veckor sedan dess! Ska aldrig mer äta fänkol!"

Ja, så kan det gå till när man gör sig lustig över andra. Men Nyströms Kök ska ha all heder av maten. Fiskgratängen var kalas, precis som all annan mat man äter där. Även fänkolen smakade fint, trots att det påminde starkt om fänkål.

Ha en skön torsdagskväll!

Jag blir miljonär på att blogga - om 25 000 år

2009-12-14T20:04:00.003+01:00

Det finns vissa som tjänar pengar på att blogga. Jag gör det definitivt inte. På två månader har jag skrapat ihop drygt 6 kronor på annonsvisningar och klick i Google AdSense. Wow...

Det betyder att jag har slitit ihop min första miljon genom bloggen om sisådär 25 000 år. Coolt! Hoppas jag lever då. Då kan jag glida runt som fräsch 25 039-åring i en sportbil och vinka till alla framtidsmänniskor som är klädda i grillfolie och har snurra på huvudet. De kan vända sig om säga "Xllplx skok floppelitoppinhoxxxky!" vilket på nutidssvenska betyder ungefär "Titta! Där kommer han som blev miljonär på att blogga!"

Njae, tror inte jag vill bli så gammal. Jag kommer säkerligen inte att bli det heller, inte ens med mänskligt mått mätt. Man får helt enkelt ha bloggandet som ett fritidsintresse. Med tanke på hur få fritidsintressen jag har annars kanske man får unna sig att blogga åtminstone.

Men Henrik, har du inga fritidsintressen? kanske ni undrar.
Trots att jag bor i Dalarna är jag inte intresserad av vare sig jakt, fiske, åka skoter, bygga timmerhus, snusa eller dricka hembränt (njae, kanske en liten skvätt då om du trugar).

Nej, det bästa jag vet är att träda in i drömvärldar, mina egna eller andras i form av litteratur, film eller spel. Det blir man inte heller miljonär av. Men väldigt rik ändå!

Gift man runt 40 år söker...

2009-12-13T13:21:00.006+01:00

Slarver. Har inte bloggat på en vecka. Inspirationen har liksom inte infunnit sig. Jag har varit bortrest ett par dagar och jobbet går liksom in ett crescendo så här innan jul. Det är som en actionfilm när de sista 20 minuterna ägnas åt att spränga bilar och hus till höger och vänster och där klippen kommer allt snabbare medan hjälten måste springa från den ena faran till den andra. Typ.

Jag var ute i fredags med några kompisar i ungefär samma ålder och i samma livssituation. Visar sig att vi har många gemensamma intressen och att vi upplever livet på exakt samma sätt.

Till exempel:

Tre av fyra har en fru som älskar att titta på Idol vilket var anledningen till att vi gick ut denna Idol-finalfredag. Min fru är undantaget där. Vi brukar gå in för det mer intellektuella alternativet På Spåret. Dock då inte denna fredagskväll då jag blev tvungen att ta hand om mina stackars kompisar...
Fyra av fyra har samma upplevelser av att vara gifta män runt 40 år med allt vad det innebär. Går inte in på detaljer där. Den manliga lojaliteten förbjuder mig! Är du själv gift man i 40-årsåldern kan du säkert gissa vad vi har för gemensamma bekymmer...
Fyra av fyra (vi blev fem senare under kvällen) hade grymt trevligt och vi väntar med otålighet på att våra fruar ska fastna för nästa teveprogram, vad det nu skulle kunna vara. Let's Dance börjar väl snart?

I vilket fall känns det skönt att inte vara ensam med sina "problem"... Kvinnor har ett mer naturligt sätt att skapa nätverk medan vi män måste ha en extern gemensam katalysator (till exempel alkohol, sport, datorspel etc) för att kunna ha det riktigt trevligt. Synd men så är det nog.

Så här på Luciadagen vill jag gärna bjuda på en jullåt. Jag hatar julmusik men denna nya låt med Melody Club är riktigt trevlig. Du kan lyssna på I Don't Believe In Angels på deras MySpace-sida här.

Ha en fortsatt trevlig Lucia! Kom ihåg att någon därute behöver din kärlek!

Stackars, stackars Anna Anka!

2009-12-06T20:43:00.003+01:00

Jag vet att jag inte borde blogga eftersom jag håller på att rädda världen i Modern Warfare 2 men jag blev så fruktansvärt gripen av en artikel på Aftonbladets.se om att Paul Anka begär skilsmässa från Anna Anka.

Stackars, stackars Anna! Jag menar, det spelar tydligen ingen roll vad man gör för sin man. De är aldrig nöjda ändå. Här har Anna Anka gått ut med att hon gör allt för att behaga sin man. Ja, hon har till och med uppmanat svenska kvinnor att göra likaledes med sina män. (Utom dem män som tar hand om sina barn och som gud förbjude kanske till och med har bytt blöjor på sina barn. De är bara löjliga, tycker Anna med efternamnet Kvack, förlåt Anka).

Ja, Anna Anka har ju glatt berättat i tv att hon gladeligen tar Paul Ankas geggiga gubbpitt i munnen varje morgon bara för att behaga honom. Vilken annan kvinna som helst skulle antagligen må illa av bara tanken (som heterosexuell man kräks jag nästan). Men inte Anna! Nej, enligt henne är kvinnans uppgift i livet att behaga mannen om det så betyder att hon måste slaska på en smegmakleggig surpenis medan hon hör Paul klappra med sina löständer av vällust. Varje morgon. Varje morgon. Varje morgon.

Men tydligen är det inte en avsugning som en man behöver varje morgon. Kanske är det trots allt något annat. Kanske är det där med ömsesidig respekt, gemensam glädje och andra saker inte så oviktiga ändå? Det mysteriet kan du ju fundera på, Anna Anka. Så kan du fortsätta lära oss äktenskapets hemligheter även framledes?

Stör inte - Henke gejmar!

2009-12-06T17:10:00.002+01:00

Ja, jag håller fortfarande på att rädda världen i Modern Warfare 2. För tillfället har jag dock återtagit min hemliga identitet som tvåbarnspappa i Dalarna och umgås med familjen, betalar räkningar, sköter bokföring och städar huset.

Men räkna med att jag återgår till mitt riktiga jag som elitsoldat kanske redan ikväll. Det finns fortfarande kräk därute som behöver käka bly!

(Oj, vad tuff jag låter. Inte alls som det där beskedliga penntrollet jag egentligen är.)

Puss och kram!

Bloggpaus - måste rädda världen

2009-12-03T17:06:00.005+01:00

Sorry, det får bli en paus från bloggen några dagar. Ibland måste en man nämligen lämna familj, vänner och resten av vardagen för att göra det en man måste göra: rädda världen från ondska.

Ja, ni läste rätt. Jag är inte en sketen tvåbarnspappa i en småtrist mellansvensk stad utan en elittränad soldat med uppdrag att döda terrorister. Förstår att det kommer som en chock för många av er men så är det.

Därför kommer jag att under några kvällar att ägna all nödvändig tid åt Call of duty: Modern Warfare 2. Det är ett tufft och lortigt jobb men jag får väl ta mig an den livsfarliga uppgiften.

Skriv inga sånger om mina hjältedåd, berätta inga sagor för barnen om mina heroiska bedrifter. Låt bara en barnslig kille sitta ifred vid datorn och skjuta sönder pixlade gubbar sönder och samman ett tag, okej?

Farväl, farväl, farväl...

Superhjältar som vi VERKLIGEN behöver

2009-11-29T21:50:00.003+01:00

Så här på söndag kväll funderar man över kommande veckas vardagspussel och önskar att det fanns ett nytt gäng superhjältar som skulle göra vardagen enklare för många människor. Skit i Batman, Spindelmannen och Stålmannen.

Jag pratar om de nya superhjältarna, VARDAGSHJÄLTARNA, som verkligen skulle underlätta för alla.

Vi pratar till exempel om:

HÄMTNINGS- OCH LÄMNINGSKVINNAN!
Lämnar och hämtar dina barn på dagis och skola snabbt och i god tid. Hon har full koll på när det är gympa och fritidsdag och fotografering och fan och hans moster. Hon ser till att ungarna är glada på väg till och från sin omsorg och garanterar att alla barn är glada och snälla också när de kommer hem.

VAB-MANNEN!
Du åker till jobbet för det där viktiga mötet, VAB-mannen tar hand om dina sjuka barn. Han ser till att underhålla dem med stimulerande lekar och sätter INTE på en film såvida barnen inte är väldigt sjuka. Han ser också till att ungarna tar sin äckliga medicin utan gnäll och besvär.

HUSHÅLLSMASKINEN!
Ingen hög med stryktvätt är för stor, inget hem för stökigt och lortigt och ingen tvätt för stor att tvätta för Hushållsmaskinen. Den här superhjälten ser till att ditt hem är skinande rent, tvätten tvättad, vikt och struken innan du kommer hem.

MARTIN TIMELL-MANNEN!
Du har lovat din fru en snygg veranda. Innan du ens hunnit mäta klart inser du att antagligen inte kommer att klara av det. Men istället för att göra frun besviken kallar du bara på Martin Timell-mannen som kan bygga allt. Han kan snickra, svetsa, såga, spika, skruva, måla, tapetsera, kakla, putsa, slipa, ja allt som din fru trodde att du kunde. Han gör det bra, snyggt och snabbt. Och det bästa: han är osynlig. Så medan du sitter där och läser serietidningar istället vid bygget växer verandan fram utan att du ens behöver bli varm i pannan.

SEX-MANNEN!
Ja, det är sant. Han finns på riktigt. När gubben har somnat framför Sportspegeln kommer Sex-mannen flygande som ett skott. Sex-mannen vet precis vad kvinnan vill ha och hur hon vill ha det. Enough said. Självklart finns också SEX-KVINNAN för män som inte kan få för mycket av det goda. Riktiga pervon kan kalla på båda samtidigt. Givetvis finns det en motsvarande SEX-MAN och SEX-KVINNA för homosexuella. Riktigt riktiga pervon ser självklart till att boka upp dem alla fyra.

Ja, sådana superhjältar kan man önska sig inför en vecka fylld med vardagar.

På studiebesök i Göteborg

2009-11-26T20:11:00.007+01:00

Jag har varit i två dagar i Göteborg med mitt jobb. Har kanske varit i Göteborg fem gånger sammanlagt under mitt liv så för mig är det en stad som är förknippad med stor mystik och många fördomar.

Till exempel trodde jag att alla göteborgare skulle vara klämkäcka och dra roliga historier men det var ju inte alls sant! Det visade sig att folk var lika sura där som överallt annars. Och jag hörde ingen som sa "knö daj", "e du tyken?" eller "döu, dä 'la GAIS?" Folk pratade liksom som vanligt. Och ingen gick omkring med mössan på svaj och sjöng "e de kappsegling, naj, de e löödaa".

Eftersom jag inte känner någon i Göteborg bad jag mina Facebook-vänner om tips om vad man ska hitta på i denna blåsiga och regniga stad en onsdagskväll. Någon föreslog bio, en annan föreslog en trevlig restaurang och en föreslog att jag skulle olla Poseidon. Av någon anledning tyckte jag att det sistnämnda var en särdeles god idé. Mer om det senare.

I alla fall ägnade jag två jobbdagar på ett kontor som ligger under Älvsborgsbron. Ja, det ligger faktiskt nästan precis under bron.

Det här var min utsikt under två arbetsdagar. Det regnade nästan hela tiden. Och blåste. Mycket. Man fick mycket jobb gjort, kan jag säga.

På onsdagskvällen beslutade jag mig för att utföra mitt uppdrag.

Ja, här står Poseidon och ser kaxig ut. Men inte så länge till!
Sådärja! Uppdraget slutfört. Se så förnedrad Poseidon ser ut!

Efter den långa promenaden uppför den där breda gatan, förlåt "avvenyyyyyyyyyyn" blev jag ju hungrig och bestämde för att äta nåt göteborgskt. En göteburgare hade smakat bra men det fick bli en räksmörgås istället.

"Räksmörgås från det rektiga havet med salt i. De ha ni la fan ente i Stockholm!"

Tyvärr måste jag meddela att det var norska ishavsräkor. Och hur vet jag det? Jo, jag lade örat till mackan och hörde räkorna säga "Jeg er en hummer!"

Sedan blev jag ohyggligt sugen på en annan göteborgsk specialitet, nämligen mujkglass. Oh, vad jag älskar mujkglass! Det är något väldigt speciellt bohuslänskt och göteborgskt över mujkglass och den enda riktiga mujkglassen hittar man självklart bara i Göteborg. Men... var jag än letade och letade i centrala Göteborg så hade de inte mujkglass.

Henrik: "Hallå, eller! Har ni mujkglass?" (För att försöka smälta in pratade jag vad jag tror är göteborgska eller åtminstone västsvenska av något slag.)
Kioskinnehavaren: "Mujkglass? Nä, menar du mjukglass, kanske?"
Henrik: "Nej, för fan! Mujkglass! Den som ni har i Götebörg!"
Kioskinnehavaren: "Tyvärr du, vi har inte de."
Henrik: "Asså? Ja får la fössöka nån annanstans då."

Jag gick och gick men ingenstans hade de mujkglass. Till slut hittade jag mujkglass, ända borta i Majorna!

Självklart tog jag en stor strut med mujkglass!

Jaha, det var en kort sammanfattning av mitt besök i Göteborg.

Ändra på situationen när du kan

2009-11-24T07:31:00.007+01:00

Det var en gång en ung och stilig man som hette Mats Israelsson. Han var som så många andra unga män i Falun på 1600-talet gruvarbetare och tjänade sitt levebröd på att utvinna koppar ur berget flera hundra meter under marken.

Han kallades Fet-Mats, inte för att han var fet på något vis, utan för att han var en kraftig karl. Mats var trolovad med Margareta Olsdotter. De skulle till att gifta sig och det var inte långt kvar till dess att bröllopet skulle äga rum när Mats någon gång i mars 1677, gick ner i gruvan själv.

Ingen visste att han hade gått ner i gruvan och när han befann sig i en av de oändliga gruvgångarna, rasade schaktet in och han blev instängd. Ingen hörde honom och ingen visste att han befann sig bakom stenmassorna. Mats dog i mörkret av skräck och svält.

42 år senare, år 1719, hade gruvdriften utökats så mycket att man nu nått fram till den del där Mats låg. De gruvarbetare som upptäckte Mats trodde först att han sov. Kopparvitriolen i gruvan hade bevarat kroppen och han såg precis ut som den dagen han gick ner i gruvan 42 år tidigare.

När de hade tagit upp kroppen ur gruvan, fanns där några äldre gruvarbetare som kände igen Fet-Mats. Någon kom på att hämta Margareta, flickan som han varit trolovad med och som nu var en gammal kvinna.

När hon såg honom kände Margareta genast igen sin Mats och föll till marken vid hans kropp. Tårar rullade nerför hennes nu gamla och rynkiga kinder medan allting föll på plats. Under 42 år hade hennes älskade varit borta utan ett spår. Inte en dag hade gått utan att hon hade tänkt på honom. Trots att nästan hela hennes liv hade gått och hon hade en annan man, fått barn och barnbarn med alla dess härligheter och sorgligheter, hade Mats hela tiden funnits inuti hennes hjärta. Och nu låg han där framför henne. Och han såg precis ut som den dagen han lämnade henne och på det sätt som hon alltid hade kommit ihåg honom.

Det här är en sorglig historia, inte minst för att den är så grym. Den är även sann, kanske lite dramatiserad från min sida, men fakta stämmer.

Ibland rycker ödet bort människor som i det här fallet. Men det finns faktiskt sorgligare historier där människor faktiskt har ett val att ändra på en dålig situation så att den blir bra. Vissa människor lever i tro att man hamnat i en situation som man inte kan komma ur. Att man inte kan göra något åt en dålig situation.

Det kan röra sig om många olika saker, om allt från simpla saker till stora. Det kan handla om simpla situationer som att man råkat få med sig ruttna paprikor från affären och som man inte orkar lämna tillbaka. Men det kan också handla om stora saker som jobb man kräks på men inte orkar göra något åt eller en man/hustru som inte respekterar en och som man egentligen inte älskar längre. Fast man hänger kvar ändå.

De stora sakerna tar naturligtvis mycket kraft att ändra på och man får räkna med mycket sorg och möda på vägen. Men om du ser den minsta ljusglimt vid horisonten är det den du ska fokusera på. Om du kan ändra på en kass situation, ska du gripa minsta halmstrå och slänga dig ut. Margareta Olsdotter fick inte chansen att välja. Har du däremot chansen att göra det: Gör det.

Bilden är från Fet-Mats grav som ligger vid Stora Kopparbergs kyrka i Falun, ungefär 400 meter från där jag bor.

Grymfredag!

2009-11-20T19:01:00.009+01:00

Vi har slutat med mysfredag. Från och med nu inför vi Grymfredag!

Nu är det slut på myset! Vi spelar hårdrock och gör grym mat som smakar tufft och hårt. Vi pratar inte heller utan grymtar till varandra. Vi slutar kvällen med ett rejält slagsmål!

Nej, vi bara skojade. Vi är ju bara grymt mysiga.

Sedan leker ungarna med fotoprogrammet Photo Booth i datorn. Det kan göra roliga bilder. Kolla här ett litet axplock:

Ha en skön fredagskväll!

Trött och förvirrad man behöver semester

2009-11-19T17:33:00.006+01:00

Den här mannen blir allt mer trött och förvirrad. Jag började på nytt jobb i augusti och har gradvis fått allt mer saker att göra. Nu har det nått en nivå där det är högt tempo men ibland lite för mycket. Visst, jag gillar högt tempo, men även Stålmannen kan bli stressad ibland. Lägg sedan till det vanliga vardagskaoset så blir resultatet: en förvirrad och trött man.

Exempel: idag hade jag bokat in två personer på ett möte klockan 09:30. Jag gick ifrån ett annat möte för att hinna med att förbereda detta möte. Kopplade ur datorn ur nätverket, sprang bort till det bokade konferensrummet, startade datorn, loggade in, tog fram den webbsida jag skulle visa och väntade.

Kollade klockan: 09:28. Perfekt. Lattjade lite med min iPhone, skickade nåt sms, kollade min mejl.

Kollade klockan: 09:34. Jaha, de är visst lite sena, tänkte Förvirrade Mannen. Konstigt, de sitter ju inte så långt bort. Ja ja, de kanske fick telefon eller hämtar kaffe. Fortsatte att pilla med datorn och telefonen.

Kollade klockan: 09:42: Men vad i h-e vilken dålig mötesdisciplin man kan ha! Jag dubbelkollade min mejl ifall de hade mejlat återbud. Nej. Irritationer stiger.

Kollade klockan: 09:44. Skickar ett halvsurt mejl där jag skriver att "ja, jag sitter i konferensrummet om ni har lust att komma hit".

Kollade klockan: 09:47. Den ena av mötesdeltagarna kommer flåsande. "Ursäkta, men jag trodde det var imorgon vi skulle ha mötet?".

Förvirrade Mannen stirrade på den flåsande mötesdeltagaren. Den Förvirrade Mannen kollade sin Outlook. Fredag 09:30 stod det. Just det. Mötet var dagen efter.

Efter sjutton ursäkter från den Förvirrade Mannen lämnade de båda lokalen. Den hastigt inkallade mötesdeltagaren sa lugnande att "det är skönt att det finns fler människor som är förvirrade".

Ja, det var bara ett exempel. Men nu blev den Förvirrade Mannen så trött att han inte orkar skriva längr... , dclöv öövlö lkewjim

zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Åtta år eller en minut

2009-11-17T17:44:00.008+01:00

Tyckte det var igår som jag och min fru var på förlossningen på Huddinge sjukhus och vårt första barn skulle komma. Fram till 06:20 ungefär på morgonen hade det hela gått normalt. Frun hade så ont så hon spydde och skällde lite gulligt på sin man för att han luktade kaffe. Precis sådana saker som händer under en vanlig förlossning.

Strax efter började hjärtljuden gå ner på den lilla som skulle komma ut och sköterskan larmade. Helt plötsligt dök ett läkarlag upp och körde in min fru i en operationssal. Bebisen måste ut kvickt.

06:40 klockade man födseln. Då hade man snittat min nedsövda fru och tagit ut en liten slapp blå flicka med otroligt mycket kolsvart hår. Flera läkare och neonatalsköterskor kämpade med att värma upp och sätta fart på den lilla. Sedan letade de efter någonstans att sätta in en droppnål. Själv stod jag som ett fån med tårarna rinnande nerför kinderna och visste inte vad som hände. Jag höll den lilla i handen och viskade för mig själv: "Kom igen, Idun, du klarar det."

Efter en stund gick de iväg med henne till neonatalen och jag blev lämnad själv i ett rum. Det var en av de värsta dagarna i mitt liv, samtidigt som det även var en av de bästa.

Nu, åtta år senare, fyller den kämpande tjejen åtta år. Precis som hon kämpade sig genom de första timmarna och dagarna i sitt liv, kämpar hon fortfarande. Idag på hennes födelsedag hade vi utvecklingssamtal i skolan där hennes lärare konstaterar att hon är en enormt duktig skoltjej.

När de sedan på utvecklingssamtalvis frågar henne vad hon vill bli bättre på under nästa termin, ger hon svaret:

"Köra bil."

Touché! Det gäller att sätta ribban högt.

Efter det fick Idun bestämma vad vi skulle ha till middag. Pizza. Det är pappas flicka det.

Så gör du städdagen roligare

2009-11-15T13:33:00.010+01:00

Städa är tråkigt. Det är skönt när allt är rent och fint men själva städandet är döden. Men det finns sätt att lätta upp det hela. Följ med på min städdag!

Vi börjar med en Lika Som Bär:

Är det här David Bowie som Ziggy Stardust?

Och är det här Dammvippan?

Sedan leker jag lite film.

"Who you gonna call? Ghostbusters!"

Lite reklam:

Colgate presenterar sin nya tandborste Colgate Toaborste Duo, borsten för både tänder och toalett.

"Jag vill hinna med mycket i mitt liv. Därför använder jag Colgate Toaborste Duo så kan jag både borsta tänderna och göra rent toaletten med samma borste!"

Colgate Toaborste Duo, när du ändå luktar skit ur munnen.

Det här är Mr Muscle. Han är smutsens fiende nummer ett. Som ni ser har han även en Multi-task. Den använder han för att roa flera kvinnor samtidigt.

Mr Muscle. Loves the job you hate. Especially, he loves the job with the Multi-task. Oh yeah, he really enjoys that.

Ja så mycket städat kanske det inte blev...

Glöm 2012 - världen kan gå under redan 2010

2009-11-12T20:59:00.007+01:00

Fredagen den 13 november hade filmen 2012 premiär. Den handlar om att världen går under, helt enkelt. Kontinenter rämnar, städer bryts itu, Himalaya översvämmas av jättevågor, hela balunsen.

Historien bakom är en myt från det gamla maya-riket som säger att världen går under den 21 december 2012.

Men det finns värre saker som händer långt innan dess. Redan september 2010 kan den största katastrofen av alla inträffa. Säg inte att vi inte blivit varnade!

Har ni sett Markus motorcykel?

2009-11-10T16:27:00.006+01:00

Vi har ett gemensamt intresse i familjen. Musik. Alla sjunger. Hela tiden. Idun, 8 år om en vecka, är allätare precis som jag och lyssnar på allt från pop och rock till hårdrock och hiphop.

En låt som vi sjungit mycket på den sista tiden är Markus Krunegårds "Hela livet var ett disco". Jag har inte bestämt mig för om jag gillar hans svajande och släpande sångstil men låten sätter sig i alla fall. Vi lyssnade på låten i Spotify och hon lyssnade noga på texten:

"Kicken, var är du? Kicken, vart tog du vägen?" tror vi att han sjunger.

- Han har tappat bort sin motorcykel, säger Idun.
- Motorcykel? säger jag. Njae, den handlar nog om en tjej som han saknar.
- Nej, det är en motorcykel. Kicken heter den. Han har tappat bort den och nu undrar han var den är.

Så är det. Så om någon av er har sett Markus Krunegårds motorcykel som lystrar till namnet Kicken kan ni vill höra av er?

För enkelhetens skull har jag lagt in videon till låten nedan. Kanske kan man skönja hojen i den?

Hittade mig själv i leksaksaffären

2009-11-09T17:45:00.009+01:00

Vissa hittar sig själv genom att åka till Indien och lägga sig på spikmattor. Andra hittar sig själv genom att gå på kurser där man står och skriker i skogen. Jag hittade mig själv på BR Leksaker.
Kolla bara:

Fattar ni? Vet inte varför, men helt plötsligt känns det som om jag egentligen borde kalla mig Store Chris och vara en småfet bilmekaniker som antagligen är starkt drogpåverkad eftersom de bilar jag meckar med både kan prata och åka runt för sig själva utan förare. Speciellt mycket pratar ett rött klämkäckt litet äckel till racerbil som kallar sig Rory.

Låter som en drognoja. Dessutom finns det en hare som åker runt på en skateboard och nån mysko mullvad också. Jag har en chef som av någon anledning bryter på italienska och det värsta av allt, en kvinnlig trevlig snygg blond kollega som jag aldrig någonsin får ligga med eftersom jag är med i ett barnprogram. Och alla vet ju att det förekommer ytterst lite habbeli-babbeli i barnprogram.

Så med andra ord: Jag hittade mig själv men gillade inte mig själv speciellt mycket. Tror jag väljer den gamle Henrik med tantfrisyren istället. Man får ta det onda med det goda.

Snart på en bio nära dig

2009-11-07T13:59:00.011+01:00

Följande filmtrailer ska läsas med mörk amerikansk röst:

In "Kill Bear", kung fu master Chai Ling destroyed the menace that threatened everything we know. Now, the bears are back!

"We have taken this children as hostage! We demand master Chai Ling's head on a plate!"

"Oh my God, please don't let them hurt my children! Help us, master Chai Ling!"

Now, the master has returned to kill the bears. Again.

"You bastards! This time I'll kill you even more!"

Chai Ling IS the kung fu master in the sequel to "Kill Bear":

"Kill Bear 2". Coming soon to a cinema near you.

Fredagskärlek till alla

2009-11-06T17:36:00.006+01:00

Inget inlägg denna gång, mina damer och övriga, utan en skön sång om kärlek.

Tror alla behöver lite extra kärlek en sån grå fredagskväll som denna!

Peace, love and fredagsmys!

/Henke

Att lägga en fyraåring

2009-11-06T03:14:00.003+01:00

Alla som har haft småbarn vet hur tidskrävande det kan att lägga dem. Det ska borstas tänder, pyjamas på, bok och sova. Låter enkelt men vägen dit kan vara lång.

Daga, 4 år, är inget undantag. När det är dags för läggningsprocessen går vi upp på övervåningen. I nio fall av tio sticker hon av till ett annat rum än badrummet. Medan man "laddar" tandborsten säger man till att det är dags för tandborstning. Hon kommer inte. Istället går jag och ser vad hon gör.

- Pappa, du ska handla nåt i affären, säger hon.

Hon och storasyster har lekt affär tidigare och de har dukat upp kassaapparat och grejer till försäljning på ett litet bord i Dagas rum.

- Okej, men bara en grej då, säger jag. Men vad tycker du att jag ska köpa?

Hon rekommenderar en uppdragningsbar nyckelpiga av plast. Jag köper den för fyra pengar och får en peng tillbaka i växel.

- Okej, nu borstar vi tänderna, försöker jag men får svaret att jag ska handla mera.

Här börjar det dags för ett litet trick.

- Men du, jag tror nog att Kapten Kill kan komma, säger jag.

Då spärrar Daga upp ögonen och springer före mig till badrummet. Kapten Kill är en sjökapten som seglat ändå från Söderhavet för att kittla Daga när hon ska borsta tänderna. Glatt hoppar hon upp i famnen och sedan är det dags för det stora "killet". Från fötterna och knävecket via magen, under armarna upp till halsen går "killet" och ungefär då brukar hon vara röd i ansiktet och skratta så hon inte kan andas. DÅ åker tandborsten in och vi borstar.

Sedan är det pyjamasdags. I nio fall av tio sticker hon iväg till ett annat rum. Mycket riktigt gör Daga det även denna gång. Dags för trick nummer två. Mössan och arga pappan.

- Å vilken fin mössa jag har, säger jag och sätter hennes pyjamaströja på huvudet.

Jag hör hur Daga tvärnitar någonstans i huset och vänder tillbaka lika fort. Hon kommer fram till mig med ett pillemariskt leende.

- Ta ner huvudet, säger hon och jag böjer ner huvudet.

Med ett skratt rycker hon av tröjan och börjar trä ta på sig den.

- Va? Tog du min mössa? utbrister jag lika förvånat varje gång.
- JAA-A! skrattar hon.
- Du tänker väl inte dra min mössa över huvudet?
- JOO-O!
- Nej, det får du inte!

Jag låtsas bli arg och hon skrattar gott åt det. Sedan upprepas proceduren med pyjamasbyxorna.
Efter det är det dags för sängen. Daga väljer "Vad är klockan, Molly?" som har en inbyggd klocka man kan vrida på. Först läser jag för Daga, sedan läser hon för mig.

Sedan är det dags att välja vilka gosedjur som Daga ska gosa med. Det blev Dolly (en docka), Dockan (ja, en annan docka) och Hunden (ja, en hund). Efter lite bökande lyckas hon knö in alla i famnen och sedan säger hon:

- Sjung då!

Det är dags för några sånger innan hon somnar men i nio fall av tio avbryts den första eller andra sången av Dagas Kvällsfunderingar. Jodå. Mitt i Trollmor avbryts jag:

- Pappa, finns det nåt läskigt i Sverige?
- Öh, va?
- Finns det nåt läskigt i Sverige?

Tja, mördare, våldtäktsmän och pedofiler hinner jag tänka men säger det självklart inte.

- Menar du läskiga djur?
- Ja.

Hmm, björn och vildsvin vill man ju inte möta i skogen, tänker jag snabbt men inser lika snabbt att det skulle ta ett par timmar i anspråk att förklara att björnar visserligen finns i skogarna runt omkring men att de inte kan ta henne. Därför gör jag det enkelt för mig och säger:

- Nej, det finns inga läskiga djur i Sverige.
- I Tyskland då?
- Tyskland?

Hmm, förutom tyskarna då som med jämna mellanrum brukar invadera sina grannländer, hinner jag tänka men väljer att inte gå in i en diskussion om den europeiska historien. Istället säger jag:

- Nej, det finns inga läskiga djur i Tyskland.

Daga vänder på huvudet åt sidan och jag börjar fundera var i Trollmorssången jag var nånstans när hon avbryter mig igen:

- Är det varmt eller kallt i Tyskland?
- Njae, lite varmare är det nog.
- Ja, då kan jag ha mina sommarkläder!

Ovillig att ta denna diskussion vidare och fråga exakt vilka kläder det skulle vara fråga om och varför hon skulle vilja åka till Tyskland, säger jag:

- Fast det är inte sommar i Tyskland utan höst nu, tror jag.

Hon stirrar på mig i två sekunder och jag anar att tankarna far runt i huvudet på henne. Sedan säger hon:

- Sjung då!

Sedan vänder hon på huvudet igen. Jag ger upp Trollmor och kör en annan sång. Till slut somnar hon.

Ja, ungefär så går det till. I vardagen tänker man inte så mycket på det men när man tänker efter är det ju rena guldstunderna. Nåt att tänka på om 10-15 år när de har fullt upp med sina egna liv.

Ikväll slåss jag med bönder

2009-11-04T16:36:00.005+01:00

Idag har jag varit i Stockholm på heldagsmöte och kommer inte hem förrän under kvällen. Redan igår varnade min fru mig att hon inte kommer att umgås med mig när jag kommer hem.

- Nähä, varför det? undrade jag.

- Jag ska titta på tv klockan åtta, sa hon.

Då förstod jag. Hon ska umgås med Bonde söker fru. Hon tillbringar hellre sin fritid med ett gäng introverta bondtölpar som inte kan dejta tjejer (och killar) på annat sätt än via TV4. Kanske vill hon helst ha en bonde med blåställ och ständigt jordiga händer. En lufsig typ som drar in snor ner i svalget och säger ”nä, fan, här ska mockas!”

Kanske vill hon inte ha en finlemmad misslyckad akademiker som inte kan snickra ihop en bastu eller renovera badrum? Helt plötsligt känns det som om mina digra kunskaper om hur Julius Ceasar besegrade gallerna och hur man bäst spelar den tredje banan i Crysis Warhead vore värdelösa! Jag menar, hallå! Sådana saker är ju jättebra att veta!

Finns det ingen tjej som går igång på sådant? Nej, kvinnor är praktiska och smarta. De vill ha den man som bokstavligen skulle kunna bygga upp ett hus om det skulle rasa ihop. De behöver inte någon som kan redogöra för slaget vid Alesia eller om man ska satsa på maximal styrka eller snabbhet på den tredje banan i Crysis Warhead.

Jag får väl helt enkelt vänta snällt till klockan slår nio och hoppas att hon fortfarande vill umgås med mig då.

Nu en helt annan sak. När jag var i Stockholm hade vi ett möte i ett rum med fin konst. Möteslokalen tillhör järnvägsavdelningen på Transportstyrelsen där jag jobbar. Konsten bestod inte av en fin Orrefors-vas eller en ljusstake i svart finsmide. Nej.

Ja, ni ser rätt. Det är en bit tågräls. Skönheten sitter i betraktarens öga, brukar det ju heta.

Saker man gör när frugan har syjunta

2009-11-03T20:24:00.021+01:00

Vi bor i ett radhus på 118 m2. Det är ganska litet och lyhört men det funkar oftast fint. Ikväll har min fru syjunta hemma hos oss. Hon och fem andra kvinnor disponerar undervåningen med kök och vardagsrum. Ungarna sover i vår säng i sovrummet. Återstår ungarnas rum och hallen på övervåningen. Suck, vad gör man?

Jo, jag får besök av den store kinesiske kung fu-mästaren Chai Ling! (Varning! Innehållet nedan kan innehålla våldsamma inslag som inte är lämpliga för barn.)

Han har rest ända från Kina för att rensa upp bland drägget i Falun. Det dröjer inte länge förrän han möter den onda björnen Stor Jävla Nalle Som Daga Fått Av Farfar!

Nalleaset är en meter långt och har bara en uppgift i livet: att dö för mästare Chai Lings hand!

Mästaren gör Den Klösande Grodans Grepp!

Nallen har inte en skugga av en chans. Den Klösande Grodans Grepp är något som bara en kung-fu-mästare behärskar. Försök inte att utföra denna dödliga manöver själv!

Tre sekunder senare ligger nallen på golvet.

"Eeeeeeeeh!" vrålar mästare Chai Ling. "Nu fick du bita i gläset, jäla nalle!"

Men plötsligt!

Mästaren får syn på ännu en dödlig fara som måste raderas från jordens yta!

Det är Stor Jävla Nalle Som Idun Fått Av Farfar! Den ännu mer onda tvillingbrodern till Stor Jävla Nalle Som Daga Fått Av Farfar!

Mästaren tvekar inte. Han utför Den Rasande Myrsloken, det mest dödliga greppet av dem alla!

POFF! SMACK!

Mästaren segrar naturligtvis och allt ont är bortrensat.

Chai Ling tackar för sig och avslutar: "Don't fuck with me, I'm flom China!"

Choklaaaaaaaaaaaaaaaaaaad!

2009-11-02T13:24:00.005+01:00

Efter lunchen händer det. Trots att man är mätt och glad och egentligen ganska nöjd, smyger det sig på som en varulv till en fårflock: sötsuget. Speciellt händer det på jobbet.

Jag jobbar på ett statligt verk i Borlänge och i vårt fikarum finns det kaffe och frukt men inte en enda sötsak. Det är ju jättebra och nyttigt.

Men... Efter avklarad lunch sker förvandligen. Den snälle och timide tvåbarnspappan förvandlas till Sötvarulven. Sötvarulven får liksom en annan blick och kan bara utstöta grymtningar. Han letar igenom kylskåpen i fikarummet för att se om det kanske finns något fredagsfika kvar. Vad som helst duger. En gammal seg biskvi, en flik prinsesstårta med marsipan som nästan runnit bort av ålder, en pepparkaka från förra julen, VAD SOM HELST! Men inget! Sötvarulven grymtar besviket och får genast sötklåda.

- Måste ha choooklaaaaaaaaaaad! vrålar han i korridorerna så att medarbetarna springer in på sina kontor och låser dörrarna.

Sedan sniffar Sötvarulven i luften. Han känner en vag lukt av sött. Då kommer han på att längst ner i källaren på det stora statliga verket finns den. GODISAUTOMATEN. Ett lovligt byte för det desperata rovdjuret.

Sötvarulven springer med söthungerdräggel hängande i mungiporna till sin plånbok. Visst hade han en tia och några kronor i den? JAAAAA, frustar han när han upptäcker slantarna. Han kastar sig nerför trapporna, vrålandes av upphetsning och kommer snart fram till GODISAUTOMATEN. Med darrande och klumpiga fingrar hystar han in en tiokrona och två kronor för att kunna avnjuta en nyhet, Marabou Crisp'it. Mjölkchoklad med karamelliserade kexkulor. RAAAAAA, vrålar Sötvarulven och sliter med sig sitt byte till kontorsrummet.

På tre minuter är Marabou Crisp'it död och konsumerad. Sötvarulven förvandlas åter till den snälle tvåbarnspappan igen...

Och ja, nyheten var god. Tror jag. Jag hann inte känna smaken riktigt innan den var slut.

Presentation av mina barn - the rollspel style

2009-11-01T15:23:00.007+01:00

Kanske dags att presentera mina barn. Men istället för att beskriva dem rakt upp och ner tänkte jag beskriva dem som om de var figurer i ett rollspel.
Från vänster till höger:

Namn: Idun

Nivå: 7 ("levlar upp" till nivå 8 den 17 november)

Klass: Bard (vanlig klass i rollspel. Tycker om att sjunga och dansa)

Färdigheter

Styrka: 7

Snabbhet: 7

Charm: 8 (+2 poäng för att hon är bard)

Andra "skills": Reta Lillasyster Till Vansinne (ger -2 i styrka eftersom lillasyster har Jacobssonska Vreden, se nedan)

Namn: Daga

Nivå: 4 ("levlar upp" till nivå 5 den 1 juli 2010)

Klass: 50 % bard och 50 % bärsärk (bra att ha med i strid men kan bli okontrollerbart arg ibland)

Färdigheter

Styrka: 5 (+2 eftersom hon är bärsärk plus ytterligare 3 poäng eftersom hon har extraförmågan Jacobssonska Vreden)

Snabbhet: 7 (+4 eftersom hon har extraförmågan Spring I Benen.)

Charm: 8 (+2 för att hon är bard men -3 eftersom hon har Jacobssonska Vreden)

Andra "skills": Jacobssonska Vreden ger 3 i extra styrka och extraförmågan Kraftsmäll vilket kan sänka spelare på högre nivåer, speciellt Idun som då och då utnyttjar sin förmåga Reta Lillasyster Till Vansinne.

Ja, det var väl en snabb beskrivning av dem. Oftast är de ett bra team och kan antingen charma eller knocka vilka fula troll som helst tillsammans. Speciellt trollen Mamma och Pappa.

Du och jag, pizzan

2009-10-29T19:35:00.001+01:00

Det här är ett tragiskt blogginlägg från en tragisk man. Jag är ensam. Min familj befinner sig nio mil bort hos svärföräldrarna och jag är lite bakis från gårdagens festande i Örebro.

Egentligen borde jag ge mig ut och springa men har resignerat totalt och köpt pizza istället. Tragiskt? Ja...

Jag har också hyrt film. Jag ska äta min pizza och titta på en film om en rymdkille som slåss mot rymdmonster tillsammans med vikingar.
Tragiskt? Ja...

Sedan ska jag lägga mig ensam i dubbelsängen i fosterställning och gråta mig själv till sömns...

Godnatt, världen. Godnatt...

Svårigheten att festa med en kändis

2009-10-29T10:40:00.005+01:00

Var ute och roade mig igår kväll med min bror, kusin och deras agent. Vi åt mat och fortsatte sedan till en nattklubb. Det var självklart ytterst trevligt och skojigt. Det finns dock vissa svårigheter med att festa med två av Sveriges mest populära barnboksförfattare. Bland annat är det omöjligt att föra ett samtal längre än tre ord. Så här förlöpte delar av kvällen: (Jag har skrivit det som ett filmmanus för att göra det lite mer levande)

ANDERS (kändis), SÖREN (kändis), CHRISTER (grymt okänd) och HENRIK (okändast i Sverige) på nattklubb. De flesta på klubben är födda året efter att HENRIK hade sitt första ryggskott.

HENRIK:
Jo, så då sa jag...

Två överförfriskade tjejer / killar dyker fram till ANDERS och SÖREN och skriker något. De är väldigt glada över att ha träffat ett par kändisar. Efter några minuter går de vidare.

ANDERS:
Vad skulle du säga, Henrik?

HENRIK:
Jo, vi pratade om...

Tre överförfriskade tjejer /killar dyker fram till SÖREN och ANDERS och skriker något. Även de är väldigt glada över att få träffa författarna bakom Sune och Bert. Efter några minuter går även de vidare.

HENRIK:
Jo, jag skulle säga...

I ögonvrån ser HENRIK att någon tittar på honom. Det är två tjejer som står i baren. De verkar spana in honom. HENRIK blir klädsamt blyg och tittar bort. Två sekunder senare står tjejerna bredvid. Ja, inte bredvid HENRIK utan bredvid ANDERS och SÖREN. Det var ju dem som tjejerna spanat in. Efter en stund går även de vidare.

Ja, på detta vis förlöpte sedan kvällen. Tror jag fick ihop till sammanlagt 20 ord på fyra timmar. Ändå var kvällen intressant på många sätt. Man kan konstatera att folk behöver ha någon att se upp till och beundra, oavsett om denne är författare, rockstjärna eller tv-kock. Och om man råkar på denne någon på krogen så faller det sig självklart naturligt att gå fram och tala om vad roligt de har haft när de har läst böckerna.

Ja, visst är jag lite avundsjuk. Tänk om folk gick fram till mig och sa att "o, vilken fin webbsida du fick till där om högerregeln" eller "wow, din faktasida på intranätet om lokala trafikföreskrifter är verkligen urgrym!" Det skulle vara trevligt. Men kanske inte en hel kväll. Faktiskt. Eller? Äsch, jag vet inte.

Nu ska jag försöka glömma bort min huvudvärk som jag fick av myntan i alla mojitos igår kväll. Det går inte så bra, kan jag avslöja. Varför i helvete lägger de grönsaker i spriten?

Hjälp Blogghelvetet från att få svininfluensan!

2009-10-28T15:30:00.003+01:00

Många bloggar drabbas av bloggdöden efter bara några inlägg. Den som skriver blogginläggen tappar inspirationen, bryter båda händerna eller får sin dator stulen.

Nu verkar det som om denna blogg, Blogghelvetet, håller på att drabbas av bloggdöden. Inte ett inlägg på nästan en vecka och skribenten känns helt tom, nästan lite febrig och håglös. Kanske har jag drabbats av baconfebern? Behöver jag influensavaccin? Eller har jag, Gud förbjude, drabbats av inspirationstapp?

Risken är att det är det senare. Vad gör man för att hitta inspiration? Vad inspirerar dig? Tipsa mig! I många fall tror jag att det handlar om att bryta ett mönster. Kanske välja ett annat pålägg till frukost, ta en annan väg till jobbet eller bli eremit och bosätta sig i en grotta på Gotland?

Jag ska lura på detta när jag ikväll ska umgås med min bror. Han vet en hel del om inspiration.

Nu kommer de - fredagszombierna!

2009-10-23T10:23:00.004+02:00

Det är mycket zombier nu. Zombiefilmer, böcker om zombier och zombie walks. Nu kommer de hem till dig på fredagkvällen: fredagszombien!

Det är lätt att känna igen en fredagszombie. Han / hon har en glasartad blick, dreglande mun och hasande gång. Oftast kommer hon / han från jobbet och har på sig sina arbetskläder som hänger lite på sniskan. Zombien kan inte prata utan stönar och mumlar konstiga läten.

Hur stoppar man en fredagszombie? Det finns tre sätt:

Sätt zombien framför valfritt hjärndött teveprogram (Doobidoo eller Idol) med ett vinglas och en bag-in-box. Den odöde lär sitta där och pimpla billigt rödtjut tills samtliga hjärnfunktioner stängs av och zombien somnar i soffan.
Ge den odöde ett glas vin och viska ömt i hans / hennes öra: "Vi ses i sängen fem minuter efter att ungarna somnat". Detta kommer att bryta zombie-förtrollningen och den odöde förvandlas åter till den glada och nöjda människa han eller hon var några dagar innan.
Hugg av huvudet med ett kraftigt och vasst föremål, till exempel en rejäl köttyxa. Detta är standardförfarandet för att likvidera en zombie men det kan i värsta fall ge rättsliga följder. Anlita Silbersky om detta skulle ske!

Nu vet du vad ska göra. Ladda med antingen bag-in-box, massageoljan eller en köttyxa så vet du att du klarar dig!

Lycka till!

Odöda fredagskramar

/Henrik

Hotad med pistol på Hemköp

2009-10-18T16:13:00.005+02:00

Min fru Kerstin var med om något riktigt otäckt häromkvällen. När hon kom hem efter att ha handlat på Hemköp hade hon med sig en påse chips i påsen. Förfärad berättade hon att hon blivit hotad med pistol i affären. Denne okände man eller kvinna, oklart vilket, hade tvingat henne att köpa en påse chips.

Vad lever vi i för samhälle när man inte ens kan gå till affären utan att bli utsatt för hot? Det är förskräckligt! Men min fru hämtade sig snabbt. Konstigt nog verkade hon inte så skärrad trots allt. Tur att man har en stark kvinna som klarar sådana psykiska påfrestningar.

Hur chipsen smakade? Vet inte, jag jobbar fortfarande på halvkilospåsen...

Skitmysig söndag
önskar
Henrik

Upprop för avskaffandet av fredagstacos

2009-10-16T17:31:00.005+02:00

Medborgare!
Detta är ett upprop som syftar till att avskaffa tacos till fredagsmyset. Förenen eder, småbarnsföräldrar, och våga vägra mjuka och hårda skal, köttfärs med tacokrydda, majs och den där förbannade gräddfilen!

Nu får det vara slut med daltandet och curlandet! Mer rotmos och fläsklägg till fredagsmyset! Fram med den inbakade fläskfilén, grekisk sallad med fetaost och oliver och annan vuxenmat! Bort med plockandet och kladdandet med tacos som inte vill befinna sig någon annanstans än på hakan, i knät eller på köksgolvet!

Res er, föräldrar, och kräv er rätt till fredagsmat med vuxensmak! Hota med inställd Bolibompa och dra in lördagsgodiset om inte pappa och mamma får sin coq au vin med en väl lagrad Bourgogne till! Lägg dem utan kvällsmat om så krävs!

Det var mitt inlägg i debatten! Nu måste jag hacka sallad och gurka och brassa köttfärs med tacokrydda.

Trevlig fredagskväll önskar
/Henke

Gräsänkling - jävlar vilket party!

2009-10-14T20:48:00.004+02:00

Frun har åkt på konferens och jag är gräsänkling med barn. Ungarna sover och nu är det gräsänklingskväll! Yeah! Här ska det bli party!

Ni kanske tror att jag gör något av följande:

Bjuder in grabbarna på en helkväll med sprit och porrfilm? Fuck no, bara för töntar!
Besöker webbsidor med bystiga blondiner? Ha, get out of here!
Drar en lina kokain och blandar ut det med några flaskor whisky? Shiiit, that sucks!

Nej, här är en riktigt man som verkligen passar på att utnyttja sin egna tid till riktigt manliga saker som:

Packa ungarnas väskor för morgondagen.
Dukar fram tallrikar, glas och bestick på frukostbordet för att tidsmaximera morgonens bestyr.
Lägger fram kläder till ungarna redan innan jag lägger mig.
Kör en diskmaskin och plockar in disken när den är klar.
Ser filmen "Johnny Mnemonic", en film med skådespelarinsatser så dåliga att lokalrevyn i Fjäkelmyra skulle kunna spela den tio gånger bättre.
Lägger mig innan klockan 22:00.

Där har ni min testosteronspäckade kväll i ett nötskal. In your face!!!

Hjärtinfarkt here I come!

2009-10-13T08:09:00.009+02:00

Jag är en sorglig chipsnarkoman som behöver hjälp. Se den desperata blicken på bilden! Om ni ser och läser detta, ring någon!

Hittade en 500 grams chipspåse på ICA Maxi för sketna 25:90 kronor. Ett halvt kilo chips...

Det finns inga rationella skäl att köpa en påse som innehåller ett halvt kilo chips. Hör här bara:

Varje 100 gram chips innehåller 540 kalorier. Det är lika många kalorier som i en McFeast-hamburgare. 500 gram ger alltså 2700 kalorier vilket är fem stycken McFeast.
En vuxen kvinna behöver inte mer än 2000 kalorier på en dag. Visst, jag är man (sist jag kollade i alla fall) men hur många kalorier behöver man för att sitta på sitt arsle på jobbet och möjligen knalla till kaffemaskinen ett par gånger per dag?
Testade kaloriräknaren på Kaloritabell.com som kom fram till att jag inte behöver mer än 1681 kalorier per dag. Nu är detta ett trubbigt verktyg som inte tar hänsyn till att jag ändå försöker röra på mig (åtminstone stapplar jag runt på cykelbanorna i Falun och flåsar som en brunstig älgtjur) ett par gånger i veckan.

Detta resulterar alltså i att jag skulle kunna leva av chipspåsen under 1,6 dagar (2700 kalorier delat med 1681) och inte äta något annat. Inte ens dricka en kopp kaffe. Möjligtvis ta ett par glas vatten för att skölja ner de salta chipsen. Men inget mer. Bara mina sourcream & onion-chips. Rationellt? Nej. Gott? Antagligen, men inte som frukost, lunch och middag. Fast det vet man ju inte förrän man har provat...

Kanske ska man testa chipsdieten? Det blir billigt i alla fall. En påse räcker som sagt i 1,6 dagar vilket sammantaget resulterar i en matbudget på 120 kronor i veckan. Frågan är bara vad man ska ha för snacks på fredag kväll? Ostbågar? Kärlkrampslösande medicin? Laxermedel?

När jag blir stor ska jag bli en...

2009-10-09T19:57:00.014+02:00

Jag har två döttrar, Idun snart åtta år, och Daga, fyra år.
Idun närde länge en dröm om att bli sjuksköterska men detta har reviderats några gånger. Ett tag ville hon bli tjejbrandman och efter melodifestival- hysterin tidigare i år ville hon bli artist istället.

Och visst är det svårt att bestämma sig för vad man ska "bli". Själv är jag 39 år och vet inte riktigt vad jag ska bli när jag blir stor. Ja, helst vill jag ju inte bli så mycket större, bara visare och snyggare. Kanske rikare också, om man nu får önska.

Så därför är Iduns vankelmod inte så mycket att bråka om. Ikväll gick hon vidare i sin strävan att hitta sitt framtida jobb.

Hon har länge uppskattat musik i alla dess former, från klassisk musik, schlagerpop till hyfsat lättlyssnad hårdrock som Metallica. När vi gjorde kvällsmat tillsammans igår lyssnade vi på Spotify och drog på Slipknot (monsterhårdrock) så att Macen hoppade av skräck.

Idun började genast hoppa, spela luftgitarr och headbanga i ren glädje och avslutade låten Psychosocial med att utropa "När jag blir stor ska jag bli hårdrockare!"

Tja, det är antagligen mer pengar i att spela hårdrock än att jobba som sjuksyrra i alla fall... Och definitivt roligare! Ska bli spännande att veta vad hon vill bli nästa vecka.

Och priset går till...

2009-10-08T20:29:00.000+02:00

Jag känner mig alltid lika dum. När Horace Engdahl (numera Peter Englund) presenterar årets nobelpristagare i litteratur, är allting blankt.

Det har hänt någon gång att man känt igen pristagaren (Doris Lessing hade man i alla fall hört namnet på) men i 99 procent av fallen är det en helt okänd människa som får pris.

Men påfallande ofta är det för att författaren skrivit om "kamp mot orättvisa och förtryck" och "för mänskliga rättigheter i" Rumänien/Sydafrika/Nazityskland/välj själv land med begränsad yttrandefrihet. Aldrig någon som "skriver så roligt att man pruttar av glädje" eller "så spännande att man låser dörren om sig". Varför premieras förtrycket? Ska tipsa min bror Anders att börja skriva om förtryck, då kanske han blir uppringd av Peter Englund.

Jag misstänker dessutom att det hela är en konspiration och uppgjort redan innan. Varför tror jag det?

Hör här:

Varför "råkar" alltid radio och TV vara med på det förlaget i Sverige som ger ut sagda nobelpristagaren så att man får bevittna redaktörernas jubel? Kan de verkligen bevaka alla förlag med svåra författare på en och samma gång? Otroligt vilken budget mediebolagen har i så fall.
Varför "råkar" det vinnande förlaget alltid ha väl kyld champagne till hands efter att jublet lagt sig? Bunkrar de upp innan i tron att "i år kommer nog Bruno Haglbüngel att få Nobelpriset i litteratur, banne mig".

Kom ihåg var ni hörde det först!